Originaltitel: The Boondock Saints
Regissör: Troy Duffy
Manus: Troy Duffy
Språk: Engelska, ryska, italienska, papiamento, latin, tyska och spanska
Land: USA och Kanada
År: 1999
Längd: 110 minuter
Två irländska bröder (Sean Patrick Flanery och Norman Reedus) hamnar av en händelse i bråk med maffian och dödar två därur. Av pressen ses de som helgon och det dröjer inte lång tid innan de själva ser sig som det. Med den excentriske polisen Paul Smecker (Willem Dafoe) i hälarna ger sig bröderna ut på ett korståg mot alla onda människor.
Med handlingen i centrum ställs frågan om ändamålen helgar medlen och det görs riktigt bra. De många våldsamma och blodiga åtgärderna som görs mot de bröderna anser förtjäna döden är knappast glamorösa. Jag tycker om att ingenting är svart eller vit. Handlingen är bra och spelar mycket på tittarens samvete, men inte bara. Jag tycker den klarar sig bra i sig själv, främst tack vare karaktärerna.
Och karaktärerna hade förstås inte kunnat finnas utan skådespelarna. Willem Defoe är som klippt och skuren för den excentriska polisen som styr och ställer som han vill och därför sällan ifrågasätts. Bröderna spelas även de trovärdigt i sin milda(?) galenskap.
Det jag tyckte var märkligast med The Boondock Saints var humorn. Jag hade inte räknat med att den skulle vara så uppenbart rolig på sina ställen. Även om man sätter skrattet i halsen ibland så är det väldigt mycket som kändes som att det bara hade syfte att vara roligt. Mycket på den fronten var bra, men inte allt. Kanske hade filmen blivit för tung utan.
The Boondock Saints är en riktigt, riktigt bra film med många nyanser och med skickligt framförande. Ett måste att se.
Det här är en film jag hört rätt många säga bra saker om. Jag tänker inte läsa recensionen nu, men du får mig i alla fall sugen att se filmen. Här har vi en bra grej med att ha kvantitativa betyg, de spoilar inte :)
Mjo, jag var ju tveksam till att ha betyg till en början, men nu är jag rätt nöjd med det även om jag är rätt dålig på att veta vad betygen står för. :)
Otroligt bra film. Vet inte riktigt hur många gåner jag har sett den. Recensionen täcker det jag tycker om filmen ganska bra.
För er som är intresserade så kommer det en uppföljare, eller, det är i alla fall sagt att det skall göras en.
Catch you on the flipside!
Hmm, uppföljare… Jag är inte säker på att det är en bra idé. The Boondock Saints är en så pass unik film att jag har svårt att se en värdig uppföljare. Det krävs en hel del och det är inte ens nödvändigt. Alla filmer mår inte bra av uppföljare.
Skulle aldrig drömma om en uppföljare på American Beauty, The Big Lebowski, Eternal Sunshine of the Spotless Mind eller O brother, where art thou? till exempel. :)
Martin… den här filmen e ljuvlig! Misha e förälskad i den, om man bortser alla tafatta övergångar mellan scenerna där det känns så abrupt hela tiden. Annars e den guld. Guld. Glad att du äntligen recenserade den :D
Misha: Du menar ”glad att du äntligen såg den” för det var faktiskt första gången jag såg den. *skämmas* De abrupta övergångarna känns trots allt som att de passar stilen och de kronologiska hoppen så det störde jag mig inte nämnvärt på.
Och jag är glad att du är göad. :)
Och när ska du recensera /se Citizen Kane? Va, va, va, va?
*gör sig liten* (eller har du redan gjort det?)
Misha: Den har jag sett! När jag ska recensera den är en knepigare fråga eftersom jag brukar se till att ha sakerna jag recenserar i färskt minne. Får jag tag i den på något sätt dröjer det kanske inte så lång tid. :)