Sofia Dahlén
184 s. Albert Bonniers förlag 2021 (2021)
Patient av Sofia Dahlén (f. 1987) handlar om självmord. Om det är ett ämne som ligger dig för nära uppmanar jag dig att sluta läsa nu. Det här är sannolikt inte en bok för dig just nu. Om du själv går i sådana tankar, känner att det är nattsvart, eller bara har frågor om suicid finns hjälp att få. Mind och Suicide Zero är två organisationer som arbetar med suicid-prevention. Det går också bra att höra av dig till mig så ska jag svara så gott jag kan. Jag vet hur det kan vara.
I första hand handlar Patient om att stå bredvid. Berättelsens jag är systern till en syster, patienten, som upprepade gånger försökt ta sitt liv. Hon är ingenjören som ritat broar systern försökt att hoppa från, hon är den anhöriga som kommer till avdelningen där systern vårdas och hon som tar hand om systern när hon har permission. Systerns sjukdom är allomslutande på det sätt som något är som kan ta otvivelaktigt slut och ofta inte tar slut förrän det är slut. Att på detta sätt stå bredvid utan att stå bredvid eller komma undan blir ett rum som rymmer många känslor: sorg naturligtvis, men även desperation, humor och flykt som metoder för överlevnad.
Dahléns versroman eller prosadikt pulserar kring sin handling. Somliga sidor bara någon rad eller några ord, andra längre stycken, samtal utan repliker. Det är spretigt på ett sätt som understryker berättarjagets orimliga situation, skuld, skam, hopp, kärlek, maktlöshet. Att det är så varierande gör det emellanåt svårt att se helheten, men jag tycker ändå att det är så pass starkt att nomineringen till Borås Tidnings debutantpris på intet sätt känns orimlig.
Patient går också att läsa som ett inlägg om vård av psykisk ohälsa generellt, för genom berättelsen sker än förändring, inte hos den sjuka systern utan hos hennes omgivning. Systern är snarast bokens konstant, pålitligt opålitlig, förutsägbart oförutsägbar. Omgivningen däremot, vården, förändras. Från en ganska familjär vård till läkare som vill ”lösa gåtan” vidare till en vård under upphandling och utförsäljning. På ett sätt som sannolikt inte gynnar patienten, ska tilläggas.
Dahléns bok kräver mycket av sin läsare, kanske framförallt en god balans av närvaro och distans. Den är smärtsam och inte särskilt trösterik och trampar man snett kan man nog landa mörkt. Det är en läsning som bör få ta tid, men som också kan bygga någon form av bro för dem som står bredvid utan att någonsin kunna stå bredvid.