Originaltitel: Romper Stomper
Regissör: Geoffrey Wright
Manus: Geoffrey Wright
Språk: Engelska, vietnamesiska, tyska och japanska
Land: Australien
År: 1992
Längd: 94 minuter
Att göra en jämförelse mellan Romper Stomper och This is England känns på många sätt relevant, främst för att allting Romper Stomper försöker göra gör This is England bättre.
En grupp skinheads ledda av Hando (Russell Crowe) blir alltmer upprörda ju mer de inflyttade vietnameserna tar plats. Nazisterna tar till våld för att jaga iväg asiaterna, men får till slut smaka på sin egen medicin när vietnameserna samlas för att slå tillbaka. Det blir en konfrontation skinnskallarna omöjligen kan vinna.
This is Englands stora styrka är den gråskala som visas upp. Romper Stomper saknar den nästan helt, allting är svart eller vitt och väldigt lite problematiseras. Det är en uppenbar miss som kanske inte gör Romper Stomper olämplig, men dock onödig. Att den historia som målas upp inte är särskilt intressant den heller gör förstås att intrycket inte blir något vidare i långa loppet.
Skådespelarinsatserna är överlag bra. Russell Crowe är brutal och galen, Daniel Pollock visar medkänsla och Jacqueline McKenzie är bra på epileptiska anfall. Insatserna väger tyvärr ganska lätt och i ett intressantare sammanhang hade de kanske fått ett mer rättvist mottagande.
Romper Stomper är inte värdelös, men jag tycker att den gör det alldeles för enkelt för sig och inget får en att tänka annat än ”gud, vad många som dör”… Det är inte ett särskilt bra betyg.
Jag såg den och det ända jag tänkte var ”vilken bajsfilm, vad fan ger det här mig?”. Om man går in och analyserar den på en djupare nivå så skulle den säkert ge något, men filmen är så ointressant att jag knappt orkar tänka på dess titel utan att få magont.