Hoppa till innehåll

Martin Ackerfors

  • Om
    • Bokönskelista
    • CV
    • Jag är ny här, var börjar man?
    • Krafsklotter
    • Läsa jorden runt
    • Portfolio
  • Nyhetsbrev
  • Kontakta mig
    • Författarbesök
    • Recensionspolicy
  • Böcker
    • Butik
    • Berättelser om Kung Bore
    • Gudsförgäten
    • Juice. En tolkning av Martin Ackerfors
    • Låt barnen dansa
    • Om drömmar och rastlöshet
  • Anlita mig via Kulturgryning.nu
  • Kaleidoskop Games
  • 14 januari 2021

    Emily St. John Mandel — The Glass Hotel

    Emily St. John Mandel
    301 s. Picador 2020 (2020)


    Jag blev helt betagen av Station Eleven (2014), kanadensiska Emily St. John Mandels (f. 1979) post-apokalyptiska roman om att leva, inte bara överleva, efter att en influensapandemi slagit ut större delen av samhället. Kusligt aktuellt nu, men på sitt sätt är det skönt att hennes senaste roman, The Glass Hotel inte alls handlar om det.
         Istället handlar The Glass Hotel om skuld, tror jag. Eller skuldmedvetenhet. Paul är misslyckad i det mesta, arbetar dåligt, studerar dåligt, gör visserligen musik bra men för ingens öron. Efter en koncert med gruppen Baltica råkar han bjuda en i bandet på dåliga[1. Sämre än vanliga, antar jag.] droger, denne dör och hemsöker sedan Paul. Hans syster Vincent (ja) är rotlös, men när hon anställs som troféhustru åt en riktigt, riktigt rik typ, Jonathan Alkaitis, får hon leva i landet pengar ett tag. Det är väl en tillvaro så god som någon, tycker hon, åtminstone innan hon lyckas fånga vad som skulle göra henne lycklig på riktigt.
         Romanen växlar mellan Paul och Vincent, mellan dåtid, nutid och framtid, på ett sätt som skapar en väldigt trevlig dynamik. Kanske hade den gått att skriva helt kronologiskt och fungerat bra sådan, men Mandels litterära stil bjuder in till att glänta på locket, lite i taget, från olika håll. Att mycket inte står rätt till är tydligt och att ingen av dem egentligen tycks vara huvudpersoner i sina egna liv bidrar till en alldeles särskild stämning. Det som skulle kunnat tas för passivitet är snarare själva premissen. Deras liv är kantade av skuld, skuld de kanske inte hade kunnat råda bot på i deras ungdom, skuld de behöver bära för att komma vidare.
         The Glass Hotel är ingen Stations Eleven, försöker inte vara det heller. Mandel är en kompetent författare och det är en habil roman, men jag är ändå en gnutta besviken. Utan att begära instrumentell litteratur, det gör jag absolut inte, säger den för lite, lämnar inget direkt avtryck trots att alla förutsättningar finns. Om något funderar jag på om den förtjänar en omläsning för att se om det döljer sig saker i den som man missar första gången. Alltid något, antar jag.

    Senast ändrad:

    1 februari 2021

    Fler inlägg

    • Mattias Timander — Lämmelvalsen 

      17 november 2026
    • Isabella Nilsson — Om varmhållning av levande döda 

      12 november 2026
    • Bang — Dagbok från Berlinolympiaden 1936 

      10 november 2026
    • Elvia Wilk — Oval 

      5 november 2026
    • Gil Durán — The Nerd Reich 

      3 november 2026
    • Alice Oseman — Heartstopper #6 

      29 oktober 2026
    • Paco Cerdá — The Pawn 

      27 oktober 2026
    • Aziz Mohammed — The Critical Case of a Man Called K 

      22 oktober 2026
    • Axel Lindén — Hästen 

      20 oktober 2026
    • Kelly Hayes (red.) — Read This When Things Fall Apart 

      15 oktober 2026
    • Georges Perec — Tingen & Vincenzo Latronico — Perfektion 

      13 oktober 2026
    • Emma Cline — The Girls 

      8 oktober 2026
    • Tillie Walden — On a Sunbeam 

      6 oktober 2026
    • Luigi Pirandello — Sex roller utan författare

      1 oktober 2026
    • Fernanda Trías — Takterrassen 

      29 september 2026
«Föregående sida
1 … 655 656 657 658 659 … 2 516
Nästa sida»

Prenumerera på mitt nyhetsbrev!

Eller registrera dig på nyhetsbrev.ackerfors.se.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 500 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Stötta mig!

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.

  • Kom med glada till rop!
  • Prenumerera på mitt nyhetsbrev.
  • Följ mig i sociala medier; gilla, kommentera och dela.
    • Instagram: @martinackerfors
    • Facebook: Martin Ackerfors läser och skriver
    • Bluesky: @ackerfors.se
  • Tipsa vänner och bekanta om mina sidor, och inte minst om att det går att anlita mig via Kulturgryning.nu till diverse saker.
  • Anslut till Kulturgrynings discordserver och fortsätt diskutera böcker, kultur och skapande med mig och många andra.
  • Sponsra eller prenumerera via Ko-Fi eller Patreon.
  • Swisha till 123-463 20 89 eller köp något till mig från Bokönskelistan.