Nytt år och nya förnedringar… Men vänta lite! I år var det inte alls lika illa som förra eller förrförra året. Det var faktiskt fler låtar i finalen som jag tyckte om än vad jag inte gillade. Det här kan vara en historisk händelse för Melodifestivalen.
1. A little bit of love med Andreas Johnson
A little bit of love är faktiskt mer Cliff Richards än Cliff Richards. En välgjord och väl framförd låt av killen som ”nästan vinner”. Han lär väl komma igen nästa år och plockar han en placering per år går det vägen då. Tumme upp.
2. För att du finns med Sonja Aldén
Sonja Aldén hade jag inte hört talas om tidigare och jag hade missat både hennes deltävling och andra chansen. Det var dock en trevlig upplevelse med en bra ballad framförd på ett personligt sätt. Tumme upp.
3. Samba sambero med Anna Book
Vad ska man säga? ”Lyteskomik” är nära sanningen. Jag har svårt för nonsenstitlar om de inte har någon annan poäng än att göra det rätt att rimma på. Och det var en ordinär tråkschlager framförd av årets Kikki Danielsson. Tumme ner.
4. When the night comes falling med Sebastian
When the night comes falling är jag väldigt kluven inför. Låten skulle kunnat vara bra om den hade framförts av en bra artist. Det gjorde den inte så det blir en tumme ner för det här bidraget.
5. Trying to recall med Marie Lindberg
Vilken saga! Och jag är svag för den här typen av musik, så det är klart att jag höll en liten tumme för henne. En singer/songwriterballad med stor potential, men det märks så otroligt tydligt att Marie Lindberg inte är någon artist. Det lät surt, nasalt och falskt när hon sjöng, men det blir ändå en tumme upp för att låten är bra.
6. Cara mia med Måns Zelmerlöw
Alla fjortonåriga flickors dröm och årets hatobjekt. Nonsenstitel, musikstil jag inte har mycket till övers för, dans som gör mig förvirrad och en artist som avlats fram på Berts ranch. Nej, att den kom trea är illa nog. Dubbla tummar ner och allmänt spott och spe för Cara mia.
7. Jag tror på människan med Tommy Nilsson
Stackars Tommy. Även om låten var bättre än både Zelmerlöws och Books låtar så var den ändå inte särskilt bra. Texten var filantropiskt flams, hur hade den varit på engelska? Som tur är får vi aldrig reda på det. Tumme ner.
8. Vågar du, vågar jag med Sanna Nielsen
Årets Carolalåt stod Sanna Nielsen för. Det var en medryckande schlager som även om jag själv inte är något fan av liknande låtar gungade med lite i. Inget jag någonsin kommer välja att lyssna på igen, men ändå rätt okej. Tumme upp.
9. I remember love med Sarah Dawn Finer
Finalfältets överlägset bästa sångröst på fältets överlägset charmigaste deltagare. Jag gillar ballader och I remember love var inget undantag. Min favorit även om jag inte tror att hon skulle haft en chans i Europa. Dubbla tummar upp!
10. The worrying kind med The Ark
Det här är en väldigt stark låt (den var stark redan när Edison Lighthouse framförde den under titeln Love grows) och jag tror den kan ha stora chanser i Helsingfors. Det var en bra vinnare som kan få mitt stöd även om jag inte tyckte den var bäst. Tumme upp.
Så vi kan konstatera att rätt låt faktiskt vann. Det händer inte ofta, men jag kan leva med det. Det känns konstigt att inte behöva såga låtarna rakt av, vilket verkligen var fallet 2006 där det bara var en bra låt.
Det övriga arrangemanget då? Kristian Luuk var bra. Han slår förstås inte Lena Philipssons insats, men det var ändå bra. Skämten var på en nivå som säkert kan göra den känsliga publiken illa till mods, men jag tycker de var okej. Ojämna, men okej.
Musikalföljetongen var trevlig. En schysst kontrast mot de traditionella dansmasturbationerna som varit tidigare år.
Det stora problemet med årets Melodifestival var inte låtarna, inte pausnumren eller programledaren, nej, inte ens deltävlingarna som förökar sig som kaniner. Årets stora problem måste vara… *trumvirvel* …Christer Björkman. Melodifestivalen har blivit hans show och det märktes extra tydligt i år. Jag fick kväljningar när Kristian Luuk sjöng Så länge vi har varann med Mr Schlagermafioso Björkman. Fyfan. Det är verkligen dags att städa upp lite i leden. Behålla det bra och kasta ut skadliga element och egofixerade projektledare.
Jasså? Det tycke rinte jag :)
Så skönt att jag inte har någon koll på nått av det här iår:D Det känns avslappnande att ha stått utanför cirkusen och bara hört ett svagt brus…
Ja, rätt låt vann, och ska jag vara ärlig så var resten skräp, förutom marie lindberg då *stor tumme upp*
Fast om man är ärlig måste man ju hålla med mig eftersom jag har rätt. ;)
Jag har ju som tradition att skriva om melodifestivalerna, så jag kan ju inte bara sluta med det. Tyvärr inbegriper det att hålla koll på festivalen… :S
Nu fungerar länkarna till de gamla artiklarna också.
Bra skrivet även om jag tyckte att Luuk och hans halvimproviserade skämt sög ganska ordentligt.
Luuk var väl okej, rätt låt vann definitivt och jag håller helt med om Björkman. Blärk!
Ush Ackerfors, man kan inte hålla på och följa ekliga melodifestivaler… Nej nej, där sjönk du en ribba. Trots att jag vet att du är en schlagernörd by heart.
”En ribba”? :D Ja, jag har någon bisarr hatkärlek till evenemanget. Ska försöka bättra mig till nästa år. Lovar.
Skönt att det finns fler som bryr sig om Melodifestivalen på samma vis som jag gör det. Heja! Jag kollar in din hemsida igen nästa år.
Dewil: Du får gärna kolla oftare än en gång per år. ;)