Maria Broberg, inläst av Elias Dahlgren
8 h 12 min. Norstedts 2020 (2020)
Jag tycker om norrlandstrenden inom litteraturen, jag gör det verkligen. Jag vet inte om det är mitt norrbottniska arv som känner vittring på upprättelse eller om det egentligen inte alls handlar om mig utan om en obalans som så sakteliga eller åtminstone för några år kring decennieskiftet 2020 jämnas ut.
Ett av de senaste hyllade verken är Maria Brobergs (f. 1977) roman Bakvatten. Liksom i många av de senaste böckerna är det eventuellt ett brott begånget, men huvudsakligen är det en hemlighet som ofrånkomligen ska nystas i.
Nilas hittas död under mossan, bara ett barn, men navet i så många livshjul där i Västerbottens inland. Assar är kär i Margareta, men kärlek och lust är inte nödvändigtvis samma sak. Nilas storebror Håkan behöver en far och pendlar mellan fadersgestalter. Många år senare visar det sig att Håkans förflutna inte är så väl dolt som han hoppats.
Om handlingen ter sig svår att ringa in är det inte så konstigt. Det är många personer och hopp i tiden, inte sällan tycks det som att en berättelse som skulle kunna berättas rakt faller för abrovinkerna.
Det huvudsakliga skälet till att jag trots allt kan rekommendera Bakvatten är inte så mycket boken i sig utan Elias Dahlgrens fantastiska inläsning. Det är en vän västerbottendialekt som fördjupar upplevelsen av romanen på så många sätt. Magnifikt.