Originaltitel: JCVD
Regissör: Mabrouk El Mechri
Manus: Frédéric Benudis, Mabrouk El Mechri och Christophe Turpin
Språk: Engelska och franska
Land: Belgien, Luxemburg och Frankrike
Svensk premiär: 27 mars 2009
Längd: 97 minuter
Om Tropic Thunder var förra årets diskussionsinlägg i filmbranschen torde JCVD: I huvudet på Van Damme vara årets dito och som sådan glänser den. Jean-Claude Van Damme spelar den åldrade actionhjälten Jean-Claude Van Damme som pank och utan vårdnad om sin dotter beger sig till sitt barndoms Belgien för att börja om och kanske lyckas få tillbaka sin dotter. Men att flytta hem är inte oproblematiskt. Alla, precis alla, känner igen honom som hjälten som flyttade från den lilla staden till Hollywood. Kanske är det just därför han råkar bli gisslan i ett rån mot ett postkontor och eftersom han är kändisen iscensätter de att det är han som genomför dådet.
Idén att Jean-Claude Van Damme skulle spela en (alternativ?) version av sig själv är precis hur bra som helst. Det tyder på en god dos självironi att Van Damme ställer upp på denna lek med fördomarna och myterna om honom. Det hela känns dels som en metadiskussion om film och kändisskap, dels som en hyllning till en åldrad actionhjälte som, ärligt talat, inte gjort en enda bra film (förrän nu).
Det intressanta är förstås att det dessutom är rätt bra. Det är knappast fantastiskt, lite för mycket fokus läggs på det i stora drag ointressanta kidnappningsdramat. Till och med Jean-Claude Van Damme gör en bra skådespelarinsats, men framförallt tillhör JCVD de absolut snyggaste, rent visuellt, filmerna jag sett med skitiga lokaler och snyggt ljus. Vidare är filmen rätt rolig i alla sin tragik och det är inte bara driften med actionhjälten som står för humorn, även om det är det som huvudsakligen visas upp. Skönast är scenen nära upplösningen där Jean-Claude Van Damme fantiserar om sin ärorika sorti. Lysande.
Men filmen, trots att den är Van Dammes bästa, är bra, men inte mycket mer. Jag vet inte hur mycket man kan förvänta sig av en sånhär film, kanske hade det varit intressantare med någon annan hårt typcastad skådespelare, men Van Damme fungerar och han passar in. JCVD är knappast hans upprättelse men det är utan tvekan en intressant film.