Sedan tre veckor tillbaka har jag haft värk i/runt/vid hjärtat och hjärtklappningar. I slutet av förra veckan ringde jag sjukvårdsupplysningen och frågade vad det kunde vara. De svarade att det nog var oro eller stress men att det var svårt att säga och att jag borde ringa vårdcentralen istället. Så jag gjorde som de sa och fick en tid igår. Efter att de kollat blodtryck, lyssnat på hjärtat och tagit (säger man ”tagit”?) EKG kom de fram till att det inte var något fel på mig och att jag borde börja träna. Det är visserligen lite lugnande, men knappast ett tillfredsställande svar eftersom jag de facto har ont.
Diagnosen (eller bristen på densamma) lämnar åtminstone två frågor. En lättsam och en allvarlig:
1. Finns det någon lattjo sport man kan nybörjarutöva i Linköping?
2. Om det inte är något fysiskt fel på mig – vad fan är det då? Om det nu är stress och/eller oro (det tidigare är omotiverat om något, jag är knappast stressad) så betyder det att jag snarare är ett psykfall som måste göra något åt mina hjärnspöken. Hjärnspöken som jag i många fall inte kan identifiera eller förklara och i andra fall är lätta att peka ut men jättesvåra att göra något åt.
Jag har ingen aning om vad jag ska göra nu. Ta det lugnt, hoppas på att det går över. Lösa upp knutarna i mitt liv?
Jag trodde jag trivdes med knutar.
Tack till personalen på vårdcentralen som var jättesnälla och trevliga! Lite oroväckande är det dock att läkaren jag hade sa ”Vi ses” när jag var klar… Hmm.
Hmm det där låter ju oroväckande tycker jag…
Du kanske skulle pröva på någon sån gammal munk-kampsport som shaolin, då får du ju fysisk träning och sinnesro efter som det är massa meditation och eftertanke inblandat i det. Du kanske kan slå två flugor då liksom:D
Det är en idé. En av sjuksköterskorna föreslog kampsport (eftersom det finns mycket sådant i Ryd där jag bor), så jag ska absolut kolla upp det även om jag inte tror kampsport är något för mig. Jag är nämligen natural ninja. ;)
Damn! Jag som skulle vara först med att försöka rekrytera dig till klubben. Oh well. ;)
Vill minnas att det fanns ett gäng i Valla för något år sedan i alla fall som tränade typ…coola tricks och akrobatik och sånt. Det verkade rätt ball.
Annars är väl laserdome en sport? :D
Vi kan börja träna något tillsammans? Själv tycker jag att det är trevligt att leva med knutar i mitt liv. Då kan man intala sig själv att man trivs med det och att man kan stanna upp och få perspektiv på saker – så som jag gjort med flickan jag skulle konfrontera. (Att säga att jag tänker ta tid på mig är väl ett sätt att säga att jag egentligen inte vågar tror jag). ”Vi ses” – dagens bästa kommentar.
kampsport är alltid något att prova, inte så mycket uthållighet där dock. Kan kanske vara svårt att köra laserdome som aktiv träning då det gärna blir allt eller inget när man springer i trappor och duckar undan lasrar. Får jag föreslå innebandy? Eller kanske squash? :)
Pålsson: dra inte alla över en kam, vissa kampsporter kräver mycket uthållighet, andra mindre.
F ö tycker jag att innebandy är för mainstream, det tränar ju alla i den här jäkla staden. ;)
Aj då!
Jag känner igen mig i dina besvär. De började när jag slutade röka (!), och för min del är jag rätt säker på att det handlade om en kombination av stress och att jag inte tagit så bra hand om mig fysiskt under rätt många år. Och när man får ont i hjärtat blir man ju orolig.
Så här gör jag, och det funkar för mig:
* Solljus så ofta jag kan (utomhus :) ).
* Riktigt käk, särskilt frukosten. Jag har skurit ner på socker och fett.
* Minst en timmas rask promenad varje dag, i dagsljus. Gärna med lite uppförsbackar.
* En halvtimmas löpning eller styrketräning fem dar i veckan. Jag menar inte gymma och så — lite armhävningar etc bara.
Det är en riktig gubbkur, men den kanske kan vara värd att testa? Börjar med solljus och promenader. Går fint att kombinera med läsning och knutlösande.
Krya på dig!
/Christian
Ledsen att höra om dina problem martin.
Har jag inte tjatat på dig i alla år om att träna? :D
Jag kommer nog spendera en del tid i dina trakter (linköping) i sommar… kommer du?
Vi hörs
Det här blir en hel radda svar i ett.
Caroline: Man kan inte alltid vara först. ;) Jag funderar ju på att testa någon kampsport (gärna med pyjamas men utan pinnar) men då måste jag jobba bort semesterkroppen lite först. Annars blir det bara pinsamt och sumobrottning av det hela. Vore dock lattjo att hitta någon lagsport på halvseriös nivå, det tror jag skulle passa.
Jocke: Visst, måste bara hitta något att träna som inte är ett gym. ;) Jag trodde jag hade rätt bra koll på mitt liv, men det verkar som att så inte var fallet riktigt. Men lite motgångar är bara nyttigt för en, men det vore skönt att kunna identifiera motgångarna bara.
Pålsson: Innebandy är skoj, och om det är vanligt här är det ju schysst. Har ju en bandyklubba liggande i garaget hemma, kanske dags att vädra av den? :)
Christian: Det är (tyvärr) inte helt ovanligt att man får besvär av att sluta röka – lyckligtvis har jag sluppit sluta. :) Det låter som bra punkter du har. Jag kör rätt mycket ”vardagsmotion”, jag går överallt (inom rimliga gränser) men tränar i övrigt dåligt. Borde nog vara mer i solen, inte bara för hälsans skull. Det är definitivt något jag ska försöka (motivera mig att) göra. :)
Kalle: Haha, ja, du är väl den som tjatat mest på mig av alla (möjligen med undantag för mamma och Ante – det är hur som helst väldigt lika emellan er). :) Vi får se, jag kommer vara i Linköping eller Norrköping beroende på jobb och sådant. Hur kommer det sig att du ska vara här? Ser du inte det här så kommer jag väl sparka på dig via MSN eller något framöver. :P
Till alla: Under min vecka i Egypten slog hjärtproblemet bara till en gång, kanske för att jag åt mer, var mer i solen eller för att jag fick lugn och ro att tänka på annat. Vi får se hur det blir nu när jag är hemma igen, men jag håller tummarna för mig ( :) ) och kommer göra mitt bästa för att inte stryka med av en så fånig anledning som pumpproblem. ;)
Tack för alla tips och kommentarer!
Min syster har liknande symtom (om inte just demsamma?) stress och oro för hennes del. Inte undreligt i hennes fall eftersom hon bland annat är strassad utav att hon tror att hon inte ska hinna med allt hon vill.
Människor är rätt underliga varelser.