Fahrenheit 451

Originaltitel: Fahrenheit 451
Författare: Ray Bradbury
Utgivningsår: 1953
Tryckår: 2003
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 191
Förlag: Simon & Schuster
ISBN: 0-671-87036-X

Fahrenheit 451 är en av många romaner om ett Storebrorsamhälle där rätten att vara fri inte längre finns. Aktuell då den skrevs på femtiotalet och skrämmande nog fortfarande aktuell.

Guy Montag är brandman. Inte en sådan brandman som släcker bränder i hus, snarare tvärtom. Husen är sedan länge helt brandsäkra, så brandmännen anlitades till att jaga rätt på och elda upp alla böcker som finns, och fängsla de som hade dem.
Böcker anses vara något fult och något fel och staten har förbjudit dem. Trots det och trots att Montag själv elda flera böcker varje dag stiger nyfikenheten inom honom, och en dag kan han inte hejda sig längre och hans huvud är i uppror.
Dessutom rasar kriget för fullt.

Historien och temat är väldigt bra, alltid lika aktuellt då den framtid vi i böckerna anser vara långt borta kommer allt närmare. Men temat och historien gör inte allt, vilket är synd för Fahrenheit 451s skull.
Att jag inte tycker boken är så bra (jag är besviken på det, det erkänner jag) beror nog mest på hur den är skriven. När jag läser den får jag egentligen aldrig någon riktig bild över vad som sker, hur saker ser ut och varför. Det är något som är viktigt att förmedla i science fiction, som man nog måste anse Fahrenheit 451 vara.
Dessutom känns det flera gånger som att boken skulle kunnat vara en tredjedel så lång. Det händer inte så mycket och mellan de händelserna som är är det ofantligt massa blaj. Och inte den sortens blaj som är utvecklande eller intressant. Det är säkert tänkt att ge en bild över hur människorna upplever världen, men för mig är det bara störande.

Ändå måste jag säga att man bör ha läst Fahrenheit 451. Det är en viktig bok, om än inte den bästa.
Trots mina negativa ord ovanför så får den ett relativt högt betyg, det är för att idéerna ger andra idéer och upplyser om andra saker.