Enkät om lässituationen

Det var visserligen ett tag sedan nu, men Lyran hade en intressant enkät som jag inte hade möjlighet att svara på då, men som jag ändå finner givande att svara på såhär i efterhand. Kanske kan man utläsa något av varför jag är som jag är och gör vad jag gör. Eller så kan man det inte, jag tror oavsett vilket att sociala faktorer spelar ganska stor roll på hur ens liv artar sig. Det kan handla om såväl inspiration som motreaktion. Nåväl, här kommer mina svar:

1. Hur såg ”lässituationen” ut i din familj? Läste dina föräldrar för dig? Läste de själva? Fanns det tillgång till böcker i ditt hem?
Mamma läste mycket, vad jag minns. Jag tror att det mest handlade om deckare (hon kommer säkert rätta mig här om jag har fel) men det spelar inte så stor roll. Läsningen fanns när till hands, så även böcker. Dessutom läste mamma för mig och jag hade ett eget digert bibliotek med barnböcker. Pappa såg jag däremot aldrig med en bok i handen.

2. Hade du några andra läsande förebilder som barn? Besökte du biblioteket?
Mormor läste också väldigt mycket och hela hennes hem var fyllt med sprängfyllda bokhyllor, och det var något speciellt med barnböckerna hos mormor som var både gamla och exklusiva. Jag tror mig ha gått mycket till biblioteket. Åtminstone när jag blev lite äldre och började läsa serietidningar (Tintin och Asterix framförallt) vet jag att jag botaniserade i serielådan på biblioteket.

3. Fanns det tillgång till andra former av ”berättande” i din barndom? Berättade någon sagor? Var du på bio eller barnteater?
Det beror kanske på hur man ser det. Pappa var en mycket god berättare och berättade ofta anekdoter om sina olika jobb. För ett barn kanske de kan te sig som sagor. I övrigt var jag på teater någon enstaka gång (vad jag minns) och bio besökte jag inte förrän jag var tolv.

4. När och hur upptäckte du tjusningen med att läsa?
Väldigt svår fråga. Jag hade länge som vana att läsa lite innan jag somnade. Det var inte förrän jag började plugga på universitetet som jag började ta mig tid att läsa även på andra tider än innan läggdags. Intresset har väl på något sätt alltid funnits – konkurrensen med datorspelen har dock varit hård vid några tillfällen, men det säer äntligen ut som att litteraturen gått segrande ur den dusten.

5. Är det viktigt att läsa? Varför? Spelar det någon roll vad man läser?
Det här är en fråga jag såg som så viktig att jag besvarade den med ett eget inlägg i våras: Är all läsning bra läsning? Sammanfattningsvis svarar jag: ja, för att man utvecklar sitt språk och vidgar sina vyer, samt till viss del.

6. Vad har du lärt dig av att läsa?
Oj. Det är omöjligt att svara på. Det mest uppenbara är förstås att jag lärt mig om litteratur och att jag utvecklat mitt eget språk, men gränserna för litteraturen är så suddiga och oftast har böckerna betydligt mer att lära oss än bara litterära aspekter.

7. Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Jag har tidigare nämnt datorspel och det är inte omöjligt att det skulle vara så. Det eller film eller konst eller rollspel. Något närliggande, något kulturellt (eller semikulturellt). Något som bidrar till min egen kreativitet.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

5 Comments

  1. Min pappa läste inte heller… han har läst två böcker i sitt liv, förutom instruktionsmanualer.
    Mamma, däremot, läser hela tiden, och det gjorde jag med. Ibland kom mina småsyskon och klagade på att mamma glömt att laga mat eftersom hon satt och läste, men jag märkte det aldrig förrän de redan hunnit svälta någon timme eftersom jag satt och läste jag med :D
    Nu på senare år har jag ju så gott som slutat läsa pappersböcker – och det är lite som att ögonblickligen sluta med knark eller nåogt. Eller köra rätt in i en vägg.
    Roligt nog sammanfaller att jag slutade läsa böcker med att jag slutade vara apatiskt deprimerad och ständigt sjuk… ;)

  2. Vi fick nog godnattsaga varje kväll jag och mina äldsta bröder. (Om de inte grälade – det hände då och då) Pappa berättade en saga som han hittade på själv – om en liten sköldpadda som hette Vips och bodde i havet – nya avsnitt varje gång, han höll på i minst ett år. Vi älskade den – han konkurrerade ut alla barnböcker. Men ibland fick mamma rycka in och läsa en färdig berättelse – och ibland var vi tvungna att hjälpa far litet när inspirationen tröt.

    1. Hah! Min pappa brukade också hitta på egna sagor om ‘lilla kissen’ och ‘lilla vovven’ som var ute på äventyr. Inte sällan i en godisbutik, och som var tvugna att lösa problem som små katter råkar ut för – typ nå upp till rätt godishylla.
      (min pappa var inte världens mest fantasirika människa, men vi älskade hans historier i alla fall, för han berättade dem med roliga röster till… vi var lättroade barn)

Kommentera