Originaltitel: Un long dimanche de fiançailles
Regissör: Jean-Pierre Jeunet
Manus: Sébastien Japrisot, Jean-Pierre Jeunet och Guillaume Laurant
Språk: Franska och tyska
Land: Frankrike och USA
År: 2004
Längd: 133 minuter
Fem franska soldater vill hem från första världskriget och tar till det enda sätt de kan komma på: självstympning. De döms inför krigsrätt och lämnas att dö på fronten. En av soldaterna är Manech (Gaspard Ulliel), nyligen förlovad med Mathilde (Audrey Tautou) som väntar på honom. När ryktena om hans öden når hem börjar hon att leta efter sin älskade Manech och kanske, kanske kan hon finna honom vid liv.
Jean-Pierre Jeunet är bra på två saker: Intressanta handlingar och visuella effekter. I En långvarig förlovning kommer båda egenskaperna upp i ljuset. Med enorm fingerkänsla gör han en historia som blandar krigsfilm och romantisk detektivhistoria och gör det till en självklar kombination. Och med sin förmåga att se vad som ser rätt ut låter han ljus och miljö smälta samman i vykortslika bilder.
Till mångt och mycket är det samma skådespelarensemble som i Amelie från Montmartre och de är riktigt duktiga. Främst är det Audrey Tautou och Dominique Pinon som känns igen och båda är fantastiskt duktiga. Mest oväntade ansiktet måste ändå vara Jodie Foster som gör ett inhopp på franska. Märkligt men bra.
En långvarig förlovning är en given favorit som förtjänar att ses av så många som möjligt. Den är vacker och välgjord och berättar en historia om krig och kärlek. Riktigt, riktigt bra.