Cirkus Pilo

Originaltitel: The Pilo Family Circus
Författare: Will Elliott
Översättare: Ylva Spångberg
Utgivningsår: 2007
Tryckår: 2009
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 309
Förlag: Ordfront
ISBN: 978-91-7037-377-0

Cirkus Pilo är ingen vanlig cirkus. Det är ett kringresande tivoli med attraktioner så hårresande förskräckliga att besökarna knappt tror sina ögon. När den misslyckade Jamie nästan körde över en av cirkusens clowner visste han inget om det där, men när hans hem nästa dag var sönderslaget förstod han att något inte stod rätt till. Clownerna krävde att Jamie skulle göra ett inträdesprov: ”Få oss att skratta”, sa de, och Jamie lyckades till slut. Väl uppträdande på cirkusen börjar han en resa utför ondskans brant.

Jag gillar cirkusar, clowner och freakshows som element i historier, och framförallt skräckhistorier. Tyvärr görs det sällan så spännande som jag hoppas att det ska vara när jag ser potential i miljön. Så är fallet även i Cirkus Pilo, för även om jag intresseras av det hela så fastnar jag inte riktigt i handlingen, engageras inte av personerna och rycks inte med av cirkusmiljön. Jag undrar varför det är så, men kommer inte fram till något svar. Kanske hade en författare med bättre språklig förmåga fått mig intresserad på ett annat sätt.

Will Elliotts språk, eller möjligen Ylva Spångbergs översättning, känns nämligen lite platt. Den är lättläst men ingen lektion i passande språk. Faktum är att det snarast är obemärkligt. När jag hade läst en bit av Cirkus Pilo kom jag fram till att jag inte funderat en sekund på språket (vilket jag i vanliga fall gör redan efter ett par sidor). Det behöver inte vara en nackdel, en del tycker att språket egentligen bara är ett verktyg och inte äger någon inneboende skönhet, för er kan Cirkus Pilo vara jättebra. Det som får mig fundersam är ett av citaten från andra recensioner som står precis i början: ”En underhållande blandning av [Chuck] Palahniuk och David Lynch.” -Independent on Sunday. Palahniuk är en avundsvärd språkstilist och den egenskapen ser jag inte alls åt Elliott. Därför vore det intressant att läsa Cirkus Pilo i originalspråk.

Cirkus Pilo är dock trivsam, inget utöver det vanliga, men placerat i ett schysst sammanhang som jag tror kan fungera bättre för de som har mer intresse för spänningslitteratur. Jag hoppas att få läsa mer av debutanten Will Elliott i framtiden.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

1 Comment

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!