Det här är tredje delen av min topplista över de hundra bästa låtarna jag hört. Första delen, 81-100, berättar mer om vad det handlar om och andra delen har platserna 61-80.
60. Dilba – I’m sorry
En sorgsen låt som går direkt till hjärtat. Ljuvt och ångerfullt.
59. Daft Punk – Harder, Better, Faster, Stronger
Tänk att Daft Punk skulle få en plats på listan. Harder, Better, Faster, Stronger är hårdare, bättre snabbare och starkare än alla andra Daft Punk-låtar och Daft Punk förtjänar verkligen en plats.
58. The Offspring – The Kids Aren’t Alright
Det tog ett tag innan jag fullt ut kunde uppskatta The Kids Aren’t Alright och det var inte självklart att den skulle hamna på listan, Staring at the Sun var väldigt nära.
57. Slipknot – Duality
Duality går ifrån Slipknots vanliga ”vi-måste-skrika-otydligt” (vilket förvisso kan vara rätt charmigt) och är lite lugnare. Ett steg i rätt riktning.
56. John Lennon – Instant Karma
Kampen om vilken Lennon-låt som skulle få vara med stod mellan Instant Karma, Mind Games och Imagine. Det föll på den sista för att det känns som den träffsäkraste av de tre.
55. Oasis – Wonderwall
En av de vackraste låtarna som har gjorts. Bråkstakarna i Oasis kan när de vill.
54. Chris Cornell – You Know My Name
Casino Royale-låten får en plats på listan. Chris Cornell är en kompetent låtskrivare och en jättebra sångare. Skönt flyt i låten.
53. Jason Wade – You belong to me
Filmmusiken fortsätter med en låt från Shrek, en vacker kärleksförklaring från sångaren i Lifehouse.
52. Flogging Molly – The Kilburn High Road
De irländskamerikanska folkrockarna vet hur man speedar på med stil. Härligt gung och trallig refräng.
51. Robbie Williams – The Road To Mandalay
Den forne Take That-medlemmen har några bra låtar på sitt samvete. Han är svår att definiera och har gjort väldigt mycket olika låtar. The Road to Mandalay är ganska lugn och berättande.
50. Subvision – Killing floor
Lite jävigt möjligen men brorsans band förtjänar verkligen en plats på listan med Killing Floor.
49. Panic At The Disco – I Write Sins Not Tragedies
Den här låten har fastnat i mitt minne för den lite småsarkastiska dialogen som förs i den. Dessutom älskar jag videon, styltor är coola.
48. Linkin Park – With You
Linkin Park har även de gjort ett par låtar som mycket väl skulle kunna kvala in. Jag fastnade dock mest för With You första gången jag hörde dem och sen dess hållit den som liten favorit.
47. Beatles – Eight Days a Week
Beatles redan på fyrtiosjunde plats?! Ja, man kanske måste ha varit där för att till fullo uppskatta deras musik. Eight Days A Week är en av deras charmigare låtar och passar mig därför väldigt bra.
46. HIM – Wicked Game
HIMs cover på Chris Isaac-klassikern Wicked Game är tyngre, hårdare och inte alls lika fånig. Texten är jättebra och framförandet superbt.
45. Broder Daniel – Shoreline
Det var ett jämnt race mellan Broder Daniels glada original och Anna Ternheims cover. Den tidigare vann dock på orsaker som ni får märka själva senare. Låten ville jag definitivt ha med på listan nämligen.
44. Disturbed – Prayer
Även med Disturbed får det bli en av deras lugnare låtar. Prayer går i vågor vilket gör den riktigt lyssningsvänlig.
43. Björk – Hyperballad
Det är framförallt min kära systers fel att jag lyssnar på Björk. Hyperballad är utan tvekan den låt som passar mig bäst, med skön rytm och inte allt för konstigt framförande.
42. Lars Winnerbäck – Dunkla rum
Dunkla rum var den första låten jag hörde på Lars Winnerbäck och eftersom han blivit lite av en husgud har Dunkla rum en given plats på listan.
41. Red Hot Chili Peppers – Californication
Sen skivan med samma titel har Red Hot Chili Peppers bara växt och växt och Californication är verkligen en riktigt skön låt. Lugn och inte alls särskilt funkig.
Alltså, visst, jag förstår somliga av låtvalen, men jag förstår inte hur de kan hamna där de gör på listan i jämförelse med tidigare val. Seriously. Och Offspring Martini, c’mon!
Vi har ju iofs haft ett ganska tunntgemensamt område i musik, men ändå. Handlar förmodligen om dina personliga associationer till låtarna förstås…
Valen och ordningen är förstås väldigt personlig, dessutom lägger jag ganska lite värde i vad andra anser om de låtar jag gillar och jag tar inte direkt hänsyn till ”historia” eller liknande saker kring låtarna som kan påverka andra.
Å andra sidan är jag inte alls lika rabiat när det gäller musik som jag är när det gäller filmer eller böcker. Jag har en ganska opretentiös hållning till musik så länge jag ”tycker om den”. Därför är musiksmaken bred och listan yvig.
Det är på tok för lite Janis Joplin, Björk och Belle and Sebastian på din lista, hörrö. :)
Tja, jag har ju en Björk-låt i alla fall, de andra två får vackert stå utanför listan (om de inte är med i senare delar…).