Jag läste båda albumen i serien Y: The Last Man så tätt intill varandra och de är knutna till varandra ungefär lika tätt. Därför har jag valt att recensera dem tillsammans och de får även gemensamt betyg. Skulle jag läsa mer i framtiden av serien så blir de med stor sannolikhet egna recensioner.
Serie: Y: The Last Man
Originaltitel: Unmanned
Manusörfattare: Brian K. Vaughan
Tecknare: Pia Guerra och José Marzán Jr.
Utgivningsår: 2002
Tryckår: 2003
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 126
Förlag: Vertigo
ISBN: 1-56389-980-9
Serie: Y: The Last Man
Originaltitel: Cycles
Manusörfattare: Brian K. Vaughan
Tecknare: Pia Guerra och José Marzán Jr.
Utgivningsår: 2003
Tryckår: 2003
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 118
Förlag: Vertigo
ISBN: 1-4012-0076-1
Titeln på serien skvallrar oblygt om temat: Av någon ännu inte klart avslöjad anledning dör alla män (och varelser av manligt kön) plötsligt ut. Med två för oss kända undantag, Yorick och hans apa Ampersand. Det plötsliga recuderandet av befolkning ställer till enorma katastrofer eftersom – och tycka vad man vill om det – män i många fall har ganska viktiga funktioner i samhället. Till en början är samhället helt ur fas och i chocktillstånd men snart börjar läget stabilisera sig, visserligen med märkliga och våldsamma grupperingar och annorlunda maktordning, men likväl stabilare. Som ensam man är Yorick både utsatt och kanske även civilisationens hopp.
Jag gillar tankeexperimentet att alla män dör ut. Det är spännande att utforska vad som kan hända om vissa basala funktioner tas bort och jag tänker kanske främst på Children of Men (människorna slutar få barn) och Blindness (alla blir blinda). Kanske är det lite klichéfyllt att det alltid rör sig mot barbari, men å andra sidan är det förmodligen inte långt ifrån sanningen och därför är det så intressant. Jag tycker Brian K. Vaughan illustrerar problemen och konsekvenserna väl och det känns trovärdigt utan att för den sakens skull förlora sin spänning. Han blandar på ett schysst sätt alla sidor av myntet. Både politik och det sociala, både skurkar och hjältar. Alla har ju reagerat på förändringen olika.
Utseendemässigt är serien inget utöver det vanliga, men av någon anledning tilltalas jag mer av det klassiska serieutseendet i Y: The Last Man än vad jag brukar göra i andra serier. Kanske är det bristen på superhjältar som gör mig nöjd, men framförallt är det nog att det inte känns så påträngande. Det är kanske inte snyggast men det är sällan eller aldrig bilder man stör sig på vilket nästan är viktigare.
Jag skulle defintivt kunna tänka mig att läsa vidare och jag skulle mer än gärna se en filmatisering av den här serien (och det är inte många serier jag säger det om). Den har många intressanta idéer att utforska och har den någon stor svaghet så är det att albumen känns långt ifrån avslutade.
”och har den någon stor svaghet så är det att albumen känns långt ifrån avslutade.”
Det kan ju bero på att du bara läst del 1-2 av 10. :-)
Detta påminner mig om att jag måste läsa om Y snart. Fantastisk serie.
Ja, det är klart, men jag tycker ändå att om de släpps som album borde albumen vara åtminstone nästan avslutade för att produkten i sig ska kännas som en helhet.