Tag inte Bielken ur ditt öga just i dag

Jag vet ingenting om omständigheterna kring Gunilla Bielkes födsel. Den var säkert smärtsam för hennes mor, säkert omvälvande för henne själv, säkert till stor glädje för alla övriga inblandade. Hur som helst inträffade den 25 juni 1568. Midsommar hade passerat och jag föreställer mig att det var en kall men fin dag, utan några som helst belägg utöver att åren runt 1570 var extra kyliga.
     Vid den här tiden varje år brukar jag se efter vilka som är födda samma dag som jag. Det är en lista som visserligen innehåller namn som Marc Chagall (1887–1985), George Orwell (1903–1950), ”Mora-Nisse” Karlsson (1917–2012), Lennart Daléus (f. 1946) och Therese Johaug (f. 1988)1, men som saknar det där lilla extra, det där som kittlar lite i magtrakten.
     Nå, Gunilla Bielke var dotter till Johan Axelsson Bielke, ståthållare över Östergötland och död under former så odramatiska att wikipedia inte förtäljer dem. Som fjortonåring blev hon hovjungfru hos Johan III:s första maka, drottning Katarina Jagellonica. Sämre kan man tänka sig för en föräldralös flicka, antar jag, men säg den lycka som varar för evigt. Drottningen dör året efter i giktrelaterade plågor och den drygt fyrtioåriga änklingen behöver söka sig en ny maka.
     Man ska ”taga sig en sådan person här inrikes, som själv sett haver”, lär han ha sagt. Och sett Gunilla Bielke hava han gjort. Alla hans syskon protesterade i bestörtning över ett sådant lättvindigt och opolitiskt val, att hon bara var ett barn lade de däremot ingen större vikt vid.
     På Gripsholms slott hänger ett porträtt av Gunilla Bielke, av en händelse samma som pryder hennes wikipedia-artikel. Det är smått fantastiskt, på samma sätt som alla kungliga porträtt från 1500-talet är. Iklädd en klädnad i svart och guld ser hon ut att vara instängd i en mecha, redo att ta sig an tentakelmonster och nervösa tonårspojkar, på bänken bredvid henne hänger en kungakrona halvt i luften som om hovets hela lager av häftmassa använts för att hålla den uppe. Hennes blick är stadig, men ser liksom förbi mig som sitter här 450 år senare och försöker att släta över att jag fick panik över att min födelsedag kom så snabbt i år, jag hann inte förbereda mig alls.
     Jag skulle behövt Gunilla Bielkes rustning, eller kanske ännu mer hennes blick, gjuten i olja och frusen i tiden.
     Hon tackade nämligen nej till Johan III:s frieri. Hon var frivilligt lovad åt en annan och hade alls inte tid med någon kung och hans Lolita-fantasier. Nej, skäms gamle karl (fast det var inte mindre än två av hans bröder, nåväl), kanske hon inte sade, även om jag hoppas. Hennes släkt var däremot av en annan åsikt och vigseln ägde rum 21 februari 1585 i ett kylslaget Västerås.
     Hon gjorde sin plikt som maka till en dåre (mina ord och möjligen hans syskons, inte hennes så vitt jag vet) och utnyttjade sin ställning till att påverka kungen på de sätt hon fann tillbörligt. Hon lät honom strö rikedomar över hennes släkt och avstyrde förföljelser och förordade benådningar. Jag är inte rätt person att sätta mig till doms över henne, det är inte därför jag skriver detta. Hon var ung och hon gjorde sannolikt det hon fann gott. Det är av mindre betydelse.
     1592 dog kung Johan III, 54 år och 333 dagar gammal och kvar var Gunilla och Karl IX:s småsinthet.
     Karl IX gjorde sitt bästa för att vanära änkedrottningen och inskränka hennes rättigheter, men den då tjugofyraåriga Gunilla satte hårt mot hårt, stred för sin rätt och sitt namn. Ändå blev det som det ofta blev med dem som blev kvar. Hon drog sig undan, först till Benhammars gård i Uppland, sedan till Bråborgs slott vid Bråvikens södra strand, inte riktigt så att jag ser platsen där det låg från verandan på norrsidan där jag sitter när detta publiceras, men nästan.
     Cirkeln är sluten, förklaringen till denna text satt i svagast möjliga ljus.
     Nej, inte riktigt än.
     Den 25 juni 1597 avlider Gunilla Bielke, 29 år ung, efter flera veckor av sjukdom, där i Bråborgs slott, drygt hundra år innan ryssarna skulle sätta slottet, och hela Norrköping, i brand och lämna bara ruiner i dess ställe. När Norrköping skulle byggas upp igen togs sten från slottet och någon återuppbyggnad blev aldrig av. Vid Gamla torget i Norrköping kan man se Johan III:s och Gunilla Bielkes monogram inmurat över en portal i Tesdorpfska huset.
     Jag tror inte på reinkarnation eller spöken, inte på högre makter eller för den delen lägre. Men att min födelsedag råkar vara inte bara Gunilla Bielkes födelsedag utan även hennes dödsdag2 ser jag ändå som något slags band, om än spunnet i tunnaste silkestråd.
     Det blev helt enkelt ingen artikel om mig i dag, så som traditionen bjuder, utan den fick bli om Gunilla Bielke som nog, i ärlighetens namn, har dubbel rätt till denna dag.

Show 2 footnotes

  1. Bland dem som dog samma dag återfinns Michel Foulcault (1926–1984), Michael Jackson (1958–2009) och Farah Fawcett (1947–2009)
  2. Enligt de allra flesta källorna!

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp min bok Om drömmar och rastlöshet, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack! <3

2 Comments

  1. Inser att jag inte har en aning vem som föddes (och/eller dog) på min födelsedag. Jag ska genast åtgärda detta. Det är btw skönt att man slipper vara gift med en gammal galen kung.
    Grattis (igen)!

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!