Originaltitel: Silent Hill
Regissör: Christophe Gans
Manus: Roger Avary
Språk: Engelska
Land: Kanada och Frankrike
År: 2006
Längd: 127 minuter
Silent Hill bygger på TV-spelet med samma namn, och nog märks släktskapet.
En flicka (Jodelle Ferland) yrar om en plats kallad Silent Hill. I ett desperat försök att bota adoptivdotterns åkomma tar hennes mamma Rose (Radha Mitchell) med sig dottern till den övergivna staden som flickan nämnt. Väl framme springer flickan iväg och Rose tvingas leta igenom spökstaden för att finna dottern, men vilka faror och hemligheter lurar under ytan?
Eftersom jag ännu inte spelat spelet vet jag inte hur nära föregångaren filmen ligger, men min spontana reaktion när jag såg filmen var ”Det här är ju ett datorspel!” Till mångt och mycket ser jag framför mig hur de olika scenerna skulle kunna se ut i filmen och var cut scenes kommer in. Det är inte särskilt bra och tyvärr distraherar just det en hel del. Handlingen i sig är rätt bra och spännande för att vara en skräckfilm av ”det enkla slaget”.
Att få höra Akira Yamaokas underbara musik i en film var både uppfriskande (han är vansinnigt duktig) och förvirrande i och med att jag vet hur det används ursprungligen. Någon ny musik har nämligen inte producerats vad jag märkt.
Radha Mitchell som mamman och Sean Bean som pappan övertygar, även om de övriga insatserna är något haltande. Jodelle Ferland är exempelvis inte särskilt övertygande.
Som helhet tycker jag ändå att Silent Hill står sig rätt väl. Handlingen är okej och tillsammans med alla superhäftiga monster, miljöer och idéer blir Silent Hill en fröjd (nåja) för ögat och en billig massage för hjärnan.