Pulp Fiction

Originaltitel: Pulp Fiction
Regissör: Quentin Tarantino
Manus: Quentin Tarantino och Roger Avary
Språk: Engelska, spanska och franska
Land: USA
Svensk premiär: 25 november 1994
Längd: 154 minuter

Pulp Fiction – av många rankad bland de bästa filmerna genom alla tider – lyckades inte imponera på mig, trots lågt ställda förväntningar. Det är ganska märkligt egentligen, men jag förstår inte alls vad hyllningskörerna ser i den.

En rad märkliga karaktärer vävs samman i en röra av misslyckanden, klantighet och slump. Jules Winnfield (Samuel L. Jackson) och Vincent Vega (John Travolta) är två maffiasnubbar som ska hämta tillbaka en stulen väska. Butch Coolidge (Bruce Willis) är en avdankad boxare som betalas för att förlora sin nästa match. Pumpkin (Tim Roth) och Honey Bunny (Amanda Plummer) får för sig att de ska råna en restaurant eftersom ingen förväntar sig det.

Den här konstiga kompositionen av karaktärer känns aldrig som en helhet. Det är tvärtom bara omotiverat i de allra flesta fallen. Pulp Fiction är långsamt berättad och fullständigt oengagerande. Det är inte så att den är upprörande dålig, den är bara en axelryckning och en påminnelse om hur fantastiska bröderna Coen är. Deras filmer är överlägsna Pulp Fiction på alla punkter, trots den senares digra skådespelarlista. De få ljusglimtar som finns är ett fåtal repliker som man kan skratta åt och önska att de hade fått en bättre kontext.

Nej, Pulp Fiction är fullständigt menlös, en parentes av solitt ointresse. Jag har svårt att se storheten i filmen och dess regissör när allt jag kan tänka är ”meh!”. Bland de mer överskattade filmerna på mycket lång tid.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

9 Comments

  1. Men Martin då! Ganska ofta verkar vi ha väldigt lika smak, men så slår du plötsligt till med en oväntad totalsågning av en bok eller film som jag gillar. Vad är det för fel på dig egentligen? Låter som om jag borde injicera lite fler av mina förnämliga gener i din kropp.

    Jag tycker att det är en cool film och hade lätt dubblat ditt betyg.

  2. Problemet är måhända att du tittar på den femton år för sent. Jag tror att när Pulp Fiction kom var den storslagen; något helt nytt. Sedan dess har dess estetik sugits upp i allmänkulturen, och ur ett 2009-perspektiv kan den te sig dussinartad.

    Men jag tror inte att denna analys helt och hållet kan göra reda för ditt omdöme. Därtill måste man nog lägga det faktum att du suger!

    1. Fast hur många av er såg den när den kom 1994? Jag tvivlar starkt på att någon som kommenterat här gjorde det (givet att jag vet er ålder) och då är det ju rimligt att det beror på något annat än när man såg den.

      Så varför var den storslagen då och varför är den nödvändigtvis storslagen idag?

  3. Intressant, kanske är Dnalor något på spåren. Av någon anledning tänkte jag ”han gav den säkert två eller något” innan jag ens tittade på recensionen och det visade sig ju vara ganska bra gissat. :) En sak som försvinner när man ser den nu, antar jag, är att det som var relativt nytt då knappast är det idag (vad gäller upplägg, typ av film och så vidare). Du har säkert sätt en drös filmer som inspirerats av den här och ja, det kan väl förta effekten av originalet antar jag.

    Jag gillade dock inte heller Pulp Fiction första gången jag såg den, utan tyckte nog att den var ännu sämre än vad du skriver om här. Nu har jag sett den kanske två eller tre gånger till och skulle inte tveka det minsta över att ge den dubbelt så högt betyg som du.

    1. Fast det där fungerar inte heller. Bara för att något inspirerat behöver det inte betyda att det är bra från början. Joris-Karl Huysmans Mot strömmen lär vara en riktigt kass bok, men den har ändå inspirerat både Oscar Wilde och August Strindberg, för att ta ett exempel. Man kan givetvis ge den cred som banbrytande, men den blir inte automatiskt bra för det.

Kommentera