Originaltitel: Prozac nation
Regissör: Erik Skjoldbjærg
Manus: Elizabeth Wurtzel, Galt Niederhoffer, Frank Deasy oh Larry Gross
Språk: Engelska
Land: USA och Tyskland
År: 2001
Längd: 95 minuter
Lizzie Wurtzel (Christina Ricci) är en tonåring som nyligen blivit intagen på Harvard efter att ha fått ett journaliststipendie. Hennes ensamstående mamma (Jessica Lange) är förväntansfull, men saknaden efter pappan (Nicholas Campbell) och det nya livet på Harvard gör att Lizzie förlorar kontrollen. Hon börjar missbruka både sex och droger och hamnar i en depression som är svår att ta sig ur.
Prozac nation bygger på Elizabeth Wurtzels upplevelser och den bok hon skrev om dem. Vi sätts i en situation och en handling som är verklighet för alltför många och även om Lizzie är huvudpersonen så är det inte bara hon som visas med sympati, även vänner och familj som på olika sätt blandas in i problemen ges en rättvis bild som även den väcker sympati.
Christina Ricci är verkligen bra i huvudrollen, hon känns så självklar i den. Konstigt. Michelle Williams som rumskamraten är även hon riktigt duktig. Det är aldrig överspelat vilket är verkligt viktigt i en film som Prozac nation.
Anledningen till att filmen inte får högre betyg trots lovorden är förmodligen att jag aldrig riktigt rycks med och som betraktare är man ganska utanför. Jag vet inte vad som skulle kunnat göras annorlunda, men det är trots det en väldigt bra film. Väldigt sevärd för den intresserade.