Hoppa till innehåll

Martin Ackerfors

  • Om
    • Bokönskelista
    • CV
    • Jag är ny här, var börjar man?
    • Krafsklotter
    • Läsa jorden runt
    • Portfolio
  • Nyhetsbrev
  • Kontakta mig
    • Författarbesök
    • Recensionspolicy
  • Böcker
    • Butik
    • Berättelser om Kung Bore
    • Gudsförgäten
    • Juice. En tolkning av Martin Ackerfors
    • Låt barnen dansa
    • Om drömmar och rastlöshet
  • Anlita mig via Kulturgryning.nu
  • Kaleidoskop Games
  • 2 september 2025

    Stina Aronson — Hitom himlen

    Stina Aronson
    396 s. Modernista 2019 (1946)


    Det norrländska stråket har gott varmt genom svensk litteratur det senaste decenniet, på goda grunder. Berättelser om övergreppen och förtrycken mot samer har jämte historier om kärva personligheter som tampas med annat outtalat. Det behövs fler berättelser än de storstadscentrerade. Västerbottenförfattaren Sara Lidman (1923—2004) har påtalats som en föregångare, men i kanske ännu högre grad bör modernisten Stina Aronson (1892—1956) nämnas och i hennes roman Hitom himlen återfinns många centrala teman.
         I den avlägsna bygden Mäntyjärvi någonstans uppåt Tornedalen lever Emma Niskanpää med sin älskade son ”mitt John”. När maken och fadern plötsligt dör lämnas ett utrymme som bara kan och kommer fyllas av mor och son. Hennes religiösa läggning bidrar till uppfostran, Johns närapå patetiska (i ordets mest värdeneutrala mening) uppsyn ska räcka till karlgörat. Men aldrig gör de någon förnär, bara tar hand om gården och rår om sitt pörte. Åtminstone till den dagen John drabbas av själssvaghet och läggs in på sanatorium, alltmedan Emma väntar på breven från honom.
         Hitom himlen är till en början en alldeles förträfflig berättelse om livet på vidderna, om relationer som formas under sträng fromhet och trots och på grund av de stora avstånden. Det händer inte särdeles mycket, men Emma och John, liksom miljöerna, skrivs fram med stor kärlek och omsorg. De är i allra högsta grad huvudpersonerna i sina egna liv (eller varandras) och det är enkelt att känna med dem. Därför blir brottet så stort när Aronson utan förvarning lämnar dem och skriver om något annat. Såklart, att bry sig om sådana petitesser som berättarstruktur eller kronologi är inte vidare modernistiskt, ändå är jag inte beredd och jag kommer på mig själv med att läsa sista fjärdedelen fylld av saknad efter Emma och ”mitt John”. Varför detta skifte? Kanske är det ett sätt att visa hur deras liv är precis lika viktiga eller oviktiga som andras, kanske är det betydligt mindre sentimentalt än så. Oavsett vilket gör det att jag inte riktigt lyckas få rätsida på romanen, en roman som hade kunnat vara väldigt nära en fullpoängare men som i stället sprids för vinden.

    Senast ändrad:

    Fler inlägg

    • Isabella Nilsson — Om varmhållning av levande döda 

      12 november 2026
    • Bang — Dagbok från Berlinolympiaden 1936 

      10 november 2026
    • Elvia Wilk — Oval 

      5 november 2026
    • Gil Durán — The Nerd Reich 

      3 november 2026
    • Alice Oseman — Heartstopper #6 

      29 oktober 2026
    • Paco Cerdá — The Pawn 

      27 oktober 2026
    • Aziz Mohammed — The Critical Case of a Man Called K 

      22 oktober 2026
    • Axel Lindén — Hästen 

      20 oktober 2026
    • Kelly Hayes (red.) — Read This When Things Fall Apart 

      15 oktober 2026
    • Georges Perec — Tingen & Vincenzo Latronico — Perfektion 

      13 oktober 2026
    • Emma Cline — The Girls 

      8 oktober 2026
    • Tillie Walden — On a Sunbeam 

      6 oktober 2026
    • Luigi Pirandello — Sex roller utan författare

      1 oktober 2026
    • Fernanda Trías — Takterrassen 

      29 september 2026
    • Bandi — The Accusation. Forbidden stories from inside North Korea 

      24 september 2026
«Föregående sida
1 … 132 133 134 135 136 … 2 515
Nästa sida»

Prenumerera på mitt nyhetsbrev!

Eller registrera dig på nyhetsbrev.ackerfors.se.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 500 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Stötta mig!

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.

  • Kom med glada till rop!
  • Prenumerera på mitt nyhetsbrev.
  • Följ mig i sociala medier; gilla, kommentera och dela.
    • Instagram: @martinackerfors
    • Facebook: Martin Ackerfors läser och skriver
    • Bluesky: @ackerfors.se
  • Tipsa vänner och bekanta om mina sidor, och inte minst om att det går att anlita mig via Kulturgryning.nu till diverse saker.
  • Anslut till Kulturgrynings discordserver och fortsätt diskutera böcker, kultur och skapande med mig och många andra.
  • Sponsra eller prenumerera via Ko-Fi eller Patreon.
  • Swisha till 123-463 20 89 eller köp något till mig från Bokönskelistan.