Som synes har det hänt rätt lite här senaste tiden. Det är egentligen rätt pinsamt att jag inte lyckats klämma ur mig en enda text på en och en halv månad. ”Det har varit rätt mycket senaste tiden.” Förklaringen ekar mellan väggarna och oavsett om man tror på den eller ej så är det tunnt.
Vad hindrar dig från att skriva, frågade någon, och svaret är tudelat: tid/energi och ingångar.
Tid och energi är bränslet jag behöver för att förmå mig att sätta mig och skriva. Ibland har jag det ena och saknar det andra. Ibland tvärtom. Det var länge sedan jag hade både och samtidigt och det kan jag störa mig extremt mycket på. Jag tycker ju om att skriva och vill göra det – ofta och mycket.
Ingångar till ämnen jag vill skriva om är målet med texten. Det behövs för att det överhuvudtaget ska finnas någon poäng med att starta ordbehandlaren. Jag har ganska många åsikter och jag tänker som bekant då och då, men det räcker bara delvis. Jag behöver träna på att snabbt och smärtfritt omvandla det i relevanta texter. Träning, träning, träning – och vad behöver man för att träna? Tid och energi.
Nåväl, undanflykterna är trots allt bara undanflykter och att jag saknar strategier för att hantera problemen är egentligen inte så mycket att orda om. (Tips mottages förstås tacksamt.)
Istället tänkte jag berätta att jag trots allt inte är helt inaktiv. Mycket av min aktivitet har förflyttats till twitter och mitt konto där (@martinackerfors, följ mig där, beordra alla era vänner att göra det och skaffa twitter själva för att göra det. Tack på förhand!), ett forum för spridande av tips och snabba kommentarer om allt möjligt. Mitt utforskande av twitter har dessutom givit mig viss inblick i formatets styrkor och svagheter, och på det stora hela tycker jag att det är trivsamt. Det finns mycket som är verkligt intressant, sättet man hjälps åt att sprida saker på och sättet man diskuterar på framförallt. Det väger inte upp bristen på blogginlägg, men det gör åtminstone att jag får visst utlopp för behovet att okontrollerat röra på fingrarna. Det krävs heller inte särskilt mycket tid, energi eller eftertanke.
Mycket av den lilla inspiration jag fått senaste tiden har dessutom kommit från twitter.
Okej, det är inte rimligt att begära att folk ska kasta sig på ”Follow”-knappen bara sådär, det förstår jag med. Således kanske jag behöver presentera vad jag skriver om där. ”Om drömmar och rastlöshet. Skriver om författande, kultur, spel och samtiden” – så lyder min presentationstext och det beskriver väl läget rätt bra. I första hand tipsar jag om saker, bilder, artiklar, vad-det-nu-må-vara: saker jag inte gjort själv och som andra redan gjort – före och bättre. I andra hand är det kommentarer om ämnena ovan. Jag försöker att hålla mig till författande och samtiden i första hand, men det varierar lite. Litar ni på mitt omdöme och min smak lär det åtminstone spegla mitt twittrande väl.
Jag vet inte vad jag vill säga riktigt. Det blev mest ett hopkok av trådar, panikslaget fångade och ihopknutna, främst på grund av dåligt samvete för att jag inte bloggar mer. Målet är att bättra mig med bloggandet utan att sluta twittra. Jag trivs bra med bådadera, nämligen.
Så.
Ja.
Över och ut?