Om läsplattor

Det sägs att det blir allt vanligt mer med läsplattor som Nuut och Kindle, att de ska vara ett substitut till pappersboken. Bortsett från de tekniska problemen som måste överstigas för att visionen ska kunna bli verklighet, tekniken brukar nämligen inte vara något problem att ordna, så är jag otroligt ambivalent inför denna innovation. Jag brukar välkomna de flesta smarta och smidiga nymodigheter med öppna armar och kanske kommer jag snart göra det även med läsplattorna. Men det känns inte riktigt bra.

Å ena sidan tycker jag om mitt bibliotek. Det sliter visserligen på naturen med pappersböcker, men jag gillar känslan att hålla i en bok, ligga och läsa den på soffan och känna papperslukten (jag vet inte om jag romantiserar det hela av rädsla för läsplattorna snarare än att det faktiskt är något jag lägger vikt vid). Det handlar dessutom en del om att ha litteraturen som referens, men i det fallet har ju digitala texter fördelen att man kan söka i dem på ett helt annat sätt än man kan i vanliga böcker.

För fördelarna med läsplattan är många:

  • De frestar inte på miljön i samma utsträckning som böcker.
  • De tar liten plats men rymmer väldigt mycket böcker.
  • Tekniska fördelar som val av storlek på text, sökfunktion, bokmärkning och liknande är möjligt (man kan förstås sätta post-it-lappar i vanliga böcker om man behöver markera passager).
  • Möjligheten för mindre författare att få utrymme lär bli större, på samma sätt som tekniken möjliggjort spridning av mindre aktörer på musikmarknaden.
  • Bokpriset lär sjunka eftersom den elektroniska boken inte kräver tryck eller distribution på samma sätt.
  • Och jag kan fortsätta såhär en bit till…

…För det är så: jag kan komma på många fördelar, både för mig personligen, för samhället och för författarna, men jag har väldigt svårt att finna nackdelar så länge de tekniska detaljerna gällande storlek, vikt och läsvänlighet är ordnade.

Ändå har jag svårt att komma överens med tanken på att använda en läsplatta.

Jag tycker om mitt bibliotek, jag tycker om känslan av att ha en massa böcker omkring mig och kunna bläddra i dem, sortera dem och läsa dem i en godtycklig ordning. Det är inte samma känsla att ha ett stort mp3-bibliotek som att ha en stor skivsamling och på samma sätt tror jag det kan vara med läsplattorna. Jag kommer inte ersätta mitt bibliotek och jag kommer inte läsa på läsplatta så länge jag har möjlighet att läsa i böcker (tror jag!). Däremot ser jag en stor praktisk nytta med läsplattorna och det är nu på rak arm den enda anledningen till att jag överväger att köpa en framöver: det är sjukt smidigt att bära med sig om man behöver ha med sig böcker till skolan. Jag läser litteraturvetenskap och för det mesta har vi seminarier om ett par tre böcker av varierande storlek. Då vore det ju galet bra att ha med sig sin digitala läsare och leta upp sina böcker och passager i den. Det tror jag på.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

Relaterat

15 Comments

  1. Om läsplattorna började bli såpass funktionella att de faktiskt, tja, fungerar (Kindle är tex i praktiken värdelös) så skulle jag nog faktiskt se till att skaffa en. Jag avskyr att läsa saker på datorn, men jag har inget emot att läsa på en skärm jag kan ta med mig, även om jag ibland har en del bisarra, oergonomiska läsställningar som bara passar till pappersböcker… men dem vore det nog bara bra om jag blev av med.

    Jag föredrar pappersböcker egentligen, men inte såpass mycket att jag skulle fortsätta köpa dem om jag kunde låta bli. Hellre en liten smula mindre bidragande till JORDENS UNDERGÅNG OCH ALLTINGS DÖD (jag vaknade på min dramatiska sida idag) än att jag får bläddra manuellt.

    Men jag förstår vad du menar. Jag bidrar extremt mycket till JORDENS UNDERGÅNG OCH ALLTINGS DÖD genom att konsumera en massa papper och pennor och papper och nämnde jag papper? Trots att jag har en wacom och photoshop och en rätt bra skärm så kan jag inte överge pappersritandet… vilket förvisso beror på att datorritandet inte fungerar lika bra (och nu menar jag inte att det inte känns lika bra – jag menar att det inte fungerar lika bra, att inte se på handen när man ritar) men mest är det nog helt enkelt att jag tycker väldigt mycket om att ha en påtaglig produkt av mitt arbete.
    Ja, och så har jag en del oergonomiska ritställningar som inte fungerar till en tung, möblerad och därför statisk datorskärm, utan bara till något litet man kan ta med sig ;)

    1. Det är okej att vara dramatisk – vi står inför en dramatisk framtid. Jag borde vara inne på din linje, minimera mitt pappersanvändande och överlag ägna mig mer åt digital konsumtion och i de flesta fallen går det bra, men just böckerna ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Och det här är ett problem jag inte riktigt lyckats lösa på ett samvetsplan: hur kan jag å ena sidan kalla mig miljövän och försöka ställa om mitt liv till ett grönare och samtidigt ha åtskilliga kilon papper drällande i mina bokhyllor? Därför önskar jag nästan att jag blev så såld på läsplattorna att jag slutade köpa fysiska böcker helt till förmån för de digitala. Nyckelordet är dock nästan, för än så länge har böckerna, bibliotekskänslan och nostalgin ett för starkt grepp om mig att jag inte är där än. Det är väl som Snigel skriver här nere: jag börjar bli gammal, men samtidigt är mitt samlande rätt barnsligt.

      Jag får väl försvara mig med att jag bara är människa när jorden så sakteliga går under.

  2. Jag tycker om böcker, även den fysiska känslan av dem. Som hobbytypograf bär det mig dessutom emot att typograferna inte längre ska kunna kontrollera hur en bok sätts. I och för sig tycker jag en stor mp3-samling är ungefär lika vettigt som en skivsamling, men jag tycker skivor har ett mindre fysiskt värde än böcker. Och det finns en trygghet i icke-digital information eftersom man slipper alla problem med säkerhetskopiering, kopieringsskydd och sådant. Nej, jag lär definitivt inte låta en läsplatta ersätta pappersboken (och om femton år kan vi kolla upp det här genom en fin 3D-projektion från molnet och skratta åt vår konservatism och brist på visioner. Men, men) i allmänhet. Möjligtvis som ett komplement, som du påpekar.

    1. Du nämner säkerhetskopiering och kopieringsskydd och då slår mig en annan sak som vi pratat om tidigare i rollspelssammanhang: vad man betalar för. Om man läser böcker digitalt innebär det att man måste skaffa filer vilka inte går att ta på och egentligen saknar fysiskt värde (det går att kopiera hur som helst på bråkdelen av en sekund). Jag vet med mig att jag har svårt att betala för filer (vad det än må vara; musik, program, PDFer) för det känns inte som att jag får något i utbyte för mina pengar. Om den tröskeln är för hög kommer det leda till att böckerna till läsplattorna inte köps alls (under förutsättning att de inte är snorbilliga vilket de visserligen har potential att vara) eller att de piratkopieras och därmed hamnar även böckerna i den juridiska gråzonen som piratkopiering ändå kan sägas vara. Av någon anledning hyser jag mindre sympati för producenter inom film- och musikbranschen än för författare och förlag och jag önskar inte se litteraturen malas ned mellan fildelare och jurister.

  3. Den enklaste förklaringen är att du börjar bli gammal, Martin, men du är i gott sällskap! Jag tror, precis som du säger, att det här har mer att göra med att man tycker om pappersböcker än att man inte tycker om de nymodigheter som kan tänkas ersätta dem. Jag ser väldigt få teoretiska nackdelar med att läsa saker digitalt, men jag har ungefär samma känslor som du beskriver i alla fall.

    Jag tror dock mitt begär at täga böcker är något barnsligt som kommer att gå över (själva bibliotekskänslan uppnår man ju förr eller senare och mitt behov att ha böcker omkring kan ju vara fyllt utan att jag behöver köpa en massa nytt). Jag ser framför mig hur jga fortsätter att köpa böcker jag verkligen vill ha på papper, men skaffar andra digitalt. På så sätt kan man fortsätta kultivera sin boksamling, men ändå dra stor nytta av den nya tekniken.

    1. I viss mån har jag redan börjat se över mitt bibliotek för att rensa ut en del böcker som aldrig kommer läsas, användas eller ens ser bra ut i bokhyllan för att uppnå just det där. Men ja, jag håller med dig (till stor del för att du verkar hålla med mig :P ) och jag kanske får skriva det här inlägget igen om två-tre år då det är möjligt att läsplattorna gjort sin entré på allvar.

  4. Läsning är ju till stora delar en personlig och subjektiv upplevelse. Därför ska man inte förringa känslomässiga skäl att undvika läsplattor.

    Annars håller jag med dig om läsplattornas fördelar och jag misstänker att de har framtiden för sig.

    1. Självklart är det så och jag skulle förmodligen aldrig använda det om det inte kändes bekvämt eller tillförde något ytterligare till min läsning. Problemet för mig är bara modet att prova (när den dagen kommer). :)

  5. Har precis skaffat mig en Nuut, och visst kan den mer än en vanlig bok men ska jag vara ärlig känns det 1980-tal. Jag är rejält besviken. Vi lever ju i Iphonens tidevarv!

    1. Å ena sidan så bör man nog vänta ett par generationer innan man skaffar sin läsplatta, för de tidiga versionerna brukar lida av en del barnsjukdomar och brister som snart åtgärdas. Å andra sidan är jag inte säker på att man kan jämföra tekniken hos en iPhone med en läsplatta då prylarna har radikalt olika krav på läsbarhet vilka renderar olika typer av skärmar, till exempel. Dock bör nyttiga funktioner inte vara några problem att ordna, om det är det du syftar på. :)

  6. För mig är böcker inte bara en text utan ett tredimensionellt objekt, och att läsa dem en tredimensionell upplevelse. Visst läser man texten sida upp och sida ner, vilket man också kan göra på en digital skärm, men för mig är känslan av /djup/ också mycket viktig: att kunna se hur tjock boken är och hur långt man kommit i den. Jag är en rätt så långsam läsare och jag känner en viss tillfredsställelse i att kunna se hur mycket man läst och hur mycket som återstår – en känsla som inte riktigt kan förmedlas av exempelvis en liten scrollbar i skärmkanten…

    Kanhända skulle min skepsis mot läsning på en skärm vekna om ”bokens” kortsidor kunde efterliknas på skärmen på ett realistiskt sätt. Då skulle det ju dessutom bli möjligt att visa bokmärken på ett bra sätt.

    Det är dock svårt att slå skrytfaktorn och känslan av att ha en redig bokhylla därhemma, där man kan visa upp sina litterära erövringar. :)

    1. Det är defintivt en aspekt av läsandet som man inte ska glömma eller förringa. Känslan av att läsa en bok är inte att jämföra med att läsa på en läsplatta, naturligtvis, och det bör inte vara så heller. Visst kan man jämföra också, men jag tror att läsplattorna kommer ha en egen känsla som man kommer att värdera på ett annat sätt.

      (Det vore schysst om man kunde markera bokmärken i e-böckerna med hundöron. :) )

  7. Sakta men säkert kommer det både fler läsplattor, fler e-böcker, fler personer som verkligen har läst på en läsplatta innan de kommenterar och inte minst kommer kommentarerna att ändras.

    Idag är det väldigt vanligt att man läser om pappersböckernas doft(!) i kommentarsfälten angående läsplattor. Vilket man ALDRIG diskuterar när man pratar med någon om boken. Jag har aldrig hört följande: ”Har du läst Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”? ”Jajamensan, jättebra och så luktar den så gott också!”

    Andra kommentarer kan vara att ”man inte gillar att läsa på en skärm”.
    Märkligt. Är det inte det man gör just nu? Är det inte det man gör dagligen när man slår på sin dator? Är det inte det man har gjort i tio, tjugo, trettio år?
    Ah, du menar skön- och/eller facklitteratur?
    Men, du behöver inte läsa sådan litteratur på en skärm. Det går fortfarande att läsa i vanlig pappersform.
    Det är helt ok att läsa text i timmar på en dator, kanske på jobbet, och sedan komma hem och öppna en vanlig pappersbok och läsa den.
    Och lika ok att läsa samma bok på en läsplatta. Valet är fritt.

    Ibland blir man så uppslukad av texten att man inte tänker på vad det är man håller i handen. En fin, dyr inbunden bok, en billig pocket eller kanske en läsplatta.
    Jag har gjort just detta. Läst och varit ett med texten utan att för ett ögonblick tänkt på vilket medium texten stod i. Och är det inte det som betyder något? Texten, det skrivna, det författaren vill förmedla?

    Innan någon fäller en kommentar om läsplattans storlek, vikt, utseende – tänk på böckernas mångfald. Är Norstedts Uppslagsbok för stor? För liten? För tung? Det är inte ofta någon kommenterar detta, men det är just sådana kommentarer man hör angående läsplattan.
    Och kommentarerna är lika irrelevanta i båda fallen.

    Läs en text och strunta i mediet.

    1. Du har definitivt en rad poänger, många vilka jag redan tycker att jag påpekat: teknikutveckling och möjligheten att låta medierna komplettera varandra.

      Angående att läsa på skärm så är det en skillnad på att läsa korta textstycken, ytterst fragmatiskt och att läsa långa sammanhängande texter. Det förstnämnda har jag inga problem med, det andra skulle inte mina ögon orka. Dock är läsplattorna gjorda för att läsas på (vilket inte är datorskärmarnas främsta syfte) vilket gör att ansträngningen för ögonen blir mindre. Det är viktigt att ha i åtanke att det är helt olika typer av skärmar.

      Angående lukt är det ganska roligt. Lukten är ett relativt passivt sinne, men likväl starkt nog att man kan förknippa minnen med en doft (eller en stank, för den delen). Och på samma sätt som det luktar speciellt med ny elektronik så luktar det speciellt med nya böcker eller brädspel. Det har givetvis ingenting med mediets läslämplighet att göra, men det är en trivselfaktor som man inte ska förringa. Lyckligtvis luktar inte digitala saker något (annars skulle det förmodligen inte gå att använda internet ;) ) vilket gör att känslan av att få hem en ny bok i pappersform skiljer sig markant från att få hem en e-bok. Åtminstone på den fronten. Anledningen till att det inte diskuteras är förstås för att det inte har med litteraturen att göra utan enbart med mediet. Därför förekommer bara luktargumentet (eller för den delen storleksargumentet) i jämförelse med läsplattan.

      Litteraturupplevelsen torde därmed vara densamma och jag skulle inte få för mig att göra någon skillnad i omdöme på grund av att det var en e-bok på läsplatta som lästes. Det är irrelevant (dock, ljudböcker är en annan sak). Det var inte heller det jag diskuterade i mitt inlägg. Det var enbart mediet i ett tidigt stadium av utvecklingen, vilket måste vara okej att skriva om utan att faktiskt ha provläst. Däremot kommer jag givetvis att nyttja en läsplatta (när jag finner en som uppfyller mina önskemål, för att kunna ge den en ärlig chans) innan jag fäller ett riktigt omdöme om dess lämplighet för läsning.

      Så, för att kommentera din slutkläm: det är mediet vi diskuterar i och kring det här inlägget, texten behandlas i hundratals andra artiklar på den här bloggen.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!