Originaltitel: National Treasure
Regissör: Jon Turteltaub
Manus: Jim Kouf, Oren Aviv, Charles Segars, Cormac Wibberley och Marianne Wibberley
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2004
Längd: 131 minuter
När jag såg uppföljaren National Treasure: Hemligheternas bok var jag bergsäker på att jag recenserat den här filmen (och jag tror fortfarande att jag gjort det, men glömde föra över den i flytten) så när jag upptäckte att den inte fanns på Yasylum var det bara att se den igen.
Skattletandet ligger i blodet hos familjen Gates och när Patrick (Jon Voight) gett upp sökandet efter tempelriddarnas skatt så tar sonen Ben (Nicolas Cage) över. Jakten tar på allvar fart när Ben börjar finna ledtrådar som ska leda till skatten, men vad ingen räknat med är att man måste stjäla Förenta staternas självständighetsförklaring.
Hålet bland bra äventyrsfilmer efter Indiana Jones har varit stort, men i och med National Treasure känns det som om genren har mer att bjuda på. Handlingen är förstås enkel och snabb, men det känns genomarbetat och tillsammans med karaktärerna blir det en finfin helhet.
Att de lyckats så bra med att hitta skådespelare till rollerna är verkligen häftigt. Nicolas Cage passar bra i rollen som James-Bond-och-Indiana-Jones-blandningen Ben Gates. Hans sidekicks spelas väl av Diane Kruger och Justin Bartha och filmens skurk får liv genom Sean Bean. Det är synd att Harvey Keitels FBI-agent inte får mer utrymme, men det åtgärdas lyckligtvis i efterföljaren.
National Treasure tar värdigt upp stafettpinnen efter Indiana Jones och visar sig springa i ungefär samma takt. Är man intresserad av äventyrsfilm är National Treasure ett givet val.