Marc Levy, i översättning av Cecilia Franklin, inläst av Charlotta Åkerblom
5 h 44 min. Sekwa förlag 2021 (2019)
I en diskussion om feelgood för män, skrivna av män, dök franske författaren Marc Levy (f. 1961) och hans roman En sång för dig.1 I sann nyfiken anda kastade jag mig över den för att se vad som kan tänkas utmärkta den jämfört med andra feelgood-böcker jag läst. Jag ska redan nu klargöra att jag är tveksam huruvida ”för män” är ett önskvärt epitet för litteraturen i stort, men för all del, målgruppsanpassning är väl inte orimligt, antar jag.
Thomas är en relativt framgångsrik pianist och när pappan är bortgången sedan fem år och Thomas kärlek är försvunnen återstår främst jobbet. Eller? Plötsligt en dag, på årsdagen av bortgången, sitter pappan (ett spöke?) framför Thomas och vill, ja nästan kräver, att hans son ska ta med sig pappans aska och låta honom återförenas med sin hemliga kärlek Camille i San Francisco. Därpå följer planerande och dråpliga situationer varvat med diskussioner om relationen mellan far och son, om saknad och om prioriteringar.
Med tanke på vad jag förväntade mig är det ovanligt lätt att köpa den övernaturliga premissen. Allt är inte glasklart, ska tilläggas, och Thomas omgivning har emellanåt väldigt stort tålamod med den excentrism pappans närvaro skapar. Ändå känns det som motorn vilken möjliggör berättelsen och Levy hanterar det förhållandevis väl. Att det inte är en kärlekshistoria per se bidrar också till en innerlighet som, om jag får tillåta mig att göra en generalisering, känns ovanlig och kanske nyttig i litteratur riktad till män. Saknaden som ett känslomässigt tillstånd blir nästan förkroppsligat.
En sång för dig kommer möjligen inte lämna något djupare intryck hos mig (all litteratur behöver inte göra det!), men jag tror att rätt läsare vid rätt tillfälle kan finna ett värdefullt frändskap i romanen och sådant ska inte underskattas.