Originaltitel: As good as it gets
Regissör: James L. Brooks
Manus: Mark Andrus och James L. Brooks
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1997
Längd: 139 minuter
Jack Nicholson är långt ifrån listan av favoritskådespelare, men i Livet från den ljusa sidan kommer hans ”talang” väl till pass.
Melvin Udall (Jack Nicholson) är en sur och fördomsfull författare med grava tvångshandlingssymptom. Varje dag måste han serveras av en speciell servitris (Helen Hunt) på en speciell restaurant, så när servitrisen tvingas ta ledigt för att vårda sitt svårt sjuka barn ställer det till stora problem för Melvin.
Till råga på allt tvingas Melvin ta hand om sin homosexuella grannes (Greg Kinnear) hund när grannen råkar ut för ett överfall och blir svårt misshandlad.
Allt detta tvingar Melvin till stora uppoffringar där han själv tvingas bryta sina egna mönster, något som är betydligt lättare sagt än gjort.
Tvångshandlingar gräver fram en mängd känslor. Det är roligt att se det – till en början – sen känner man ömkan ett tag för att sedan inse att det är en sorglig sjukdom. Precis så fungerar det i Livet från den ljusa sidan.
På det sättet är den här filmen ett utmärkt drama. Det berör och rör runt lite bland våra fördomar. Och det är inte bara fördomar mot folk med tvångstankar utan alla fördomar.
Jack Nicholson gestaltar galningen väldigt bra, förstås, det är trots allt sådant Nicholson gör bäst.
Även Helen Hunt och Greg Kinnear gör utmärkt ifrån sig då de försöker stå ut med Nicholsons knäppa rollfigur, och eftersom skådespelarna fungerar så bra ihop känns det trovärdigt i all sin otrolighet.
För det är inte världens mest lättsmälta manus om man inte är öppen för saker som inte är helt troliga att de kan hända på riktigt. Jag är öppen för det och uppskattar därför Livet från den ljusa sidan mycket.
Jag tycker dock den är så pass bra att man bör se den om man får möjlighet. Som vanligt är det svårt att rekommendera den till alla, men vet man med sig att man gillar draman så är det här ett givet val vid nästa filmhyrning.