Det här inlägget är äldre än 5 år och oredigerat. Åsikterna som uttrycks kan ha ändrats.
Originaltitel: Little Children
Regissör: Todd Field
Manus: Todd Field och Tom Perrotta
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2006
Längd: 130 minuter
Sarah (Kate Winslet) är en hemmafru som spenderar hela dagarna med sin dotter, antingen hemma eller i parken. Brad (Patrick Wilson) är en hemmaman i ungefär samma situation. De två börjar spendera sin tid tillsammans och låter sina barn leka med varandra, samtidigt som de sakta men säkert fattar tycke för varandra. Det hela ställer förstås till livet för dem i den lilla orten där alla känner alla.
Handlingen bygger på Tom Perrottas bok med samma namn och ska visst spegla Gustave Flauberts klassiska Madame Bovary. Huruvida det är sant vet jag inte, men vad jag vet är att handlingen i Little Children är gripande, romantisk och otäck i all sin vardaglighet. Det ständiga hotet och närheten till ”oönskade element”. Jag vet inte, men Little Children gör mig deppig och jag tror det är meningen. Det enda problemet är att det ibland känns som två separata historier som inte nödvändigtvis hade behövt hänga ihop.
Att Kate Winslet är bland de bästa skådespelerskorna är knappast någon nyhet, men hennes manliga motspelare Patrick Wilson var för mig ett nytt namn och även han är vansinnigt bra i Little Children. Överlag är skådespeleriet mycket skickligt och trovärdigt genomfört. Det är jordnära precis som resten av filmen.
Little Children är en bra mycket välgjord film som med ett ryck tar ner en på jorden utifall man mot förmodan skulle tycka att världen är en lycklig plats där romantiken får leva fritt. Jag borde hata filmen för det…
Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!