Igår var dagen jag och min syster väntat på sedan 14 maj då vi beställde biljetterna – Lars Winnerbäcks konsert i Himmelstalundshallen i Norrköping (jag har tidigare varit på två konserter: Rockslottet i Finspång och Cloetta Center). Turnén kom efter släppet av hans nya album Daugava, en skiva utan Hovet och influerad av öststaterna var det sagt. Jag var inte särskilt imponerad av skivan, men Winnerbäck är alltid Winnerbäck så jag såg ändå fram emot konserten.
Som förband spelade Abalone Dots från Västervik. Trevlig folkrock, men inget jättespeciellt. Det fungerade dock bra tillsammans med Winnerbäck och jag hoppas att de får mer uppmärksamhet i framtiden. De förtjänar det.
Himmelstalundshallen användes bara till hälften vilket gjorde konserten mer intim och nära än vad den blir i större arenor. Att jag och syrran lyckats få platserna längst bort från scen, trots det, var inte helt lyckat. Det var dock skönt att slippa värk i öronen efteråt. De började med att riva av ett par låtar från nya skivan. De var bra framförda men berörde mig inte särskilt. En stund därefter körde de två underbara låtar – Över gränsen och Du gamla fria nord – båda med otroligt arrangemang. Över gränsen kan ha varit bäst. Andra låtar värda omnämndande: Om du lämnade mig nu, Anna Stadling är en bättre sångerska än Miss Li och låten är fantastiskt fin; Hugger i sten, det är den stora allsångslåten; Elden, charmiga Lasse och Johan Persson på piano – that’s it; Kom änglar, alltid en vacker låt och den här gången var snacket innan den väldigt bra.
Allt som allt var spelningen väldigt bra. En schysst blandning av nya låtar och gamla låtar med folkmusikarrangemang (mycket fiol) som både berörde och överväldigade. Jag är väldigt glad att jag fick vara där och kommer med största sannolikhet åka på fler konserter med Lars Winnerbäck. Han är bra live och det är skönt att sjunga med i alla grymma låtar han komponerat genom åren.