Kayo Chingonyi, i översättning av Helena Hansson, omslag formgett av Thomas Alm
70 s. Rámus 2023
I original på engelska A Blood Condition (2021)
Zambia-brittiske poeten Kayo Chingonyi (f. 1987) är en poet vars litterära integritet och egensinniga röst låter honom vara både underground (hans pamfletter är omnämnda på wikipedia!) och erkänd (och relevant) såväl nationellt som internationellt och som lyckas hålla en linje utan att i klartext avslöja vad den är. I den senaste diktsamlingen, En blodsmitta, hämtar han inspiration både utmed Zambezifloden och i London och Leeds för att i diktform diskutera sorgens former.
Kärnan i en infekterad cell
är den enda ingång ett virus behöver —
sen ljuder själaringningen till kväll,
då, brukar det sägas, är livet över.
Det trodde, till min skam, också jag,
precis som min mamma, som vägrade alla
piller som skulle ha räddat henne kvar.I Shoreditch, i lobbyn på ett hotell,
med hörluren mot örat som ett snäckskal,
är vår åldrade DJ nu Miguel,
levande efter all denna död, en banal
fras för den tid som lärde honom att ta dag för dag.
Ett dansgolv jagar kickar, svallar,
som droppar fuktar en fönsterram.
Chingonyi förlorade båda sina föräldrar i HIV och flera av hans vänner gick samma väg. Det är varken konstigt eller dolt att det går som en röd tråd genom En blodsmitta och det finns i dikterna mer än ett drag av skuld över att vara den som överlevde, eller blev kvar, om det är värt att göra skillnad på. Som metod pendlar Chingonyi mellan ett mycket intimt tilltal för att snart fjärma sig genom omskrivningar eller skiftade perspektiv. Det gör poesin och dess tunga ämne inte bara uthärdlig utan desto mer kraftfull. Han arbetar också för att föra samman HIV med den kolonialhistoria som gjorde att de drabbade i många fall fick uppleva inte bara sjukdomens medicinska helvete utan även omvärldens stigmatiserande dito.
Diktsamlingen präglas också av en musikalitet som bottnar både mot traditionell diktning (såväl västerländsk som afrikansk) och modern hiphop. Det är en fröjd att läsa och jag kom på mig både en och två gånger med att omedvetet läsa högt eller följa orden med mina läppars rörelse. Det är en storartad effekt som tyder på inte bara en innehållsligt utan även en litterär inlevelse. Detta trots att dikterna skiljer sig mycket åt, från sonettliknande uppställningar till prosaavsnitt, från kortradiga staccaton till korta närapå notiser som:
Kvinnan som jag kom till din grav
och berättade om
bar din vigselring
på vårt bröllop. Och om föremål överför energi,
som jag ibland tror, så gjorde
det att du kom tillbaka.
En blodsmitta rymmer mycket trots sin ringa längd och jag tycker att den borde ha potential att leva vidare, och med den de Chingonyi diktar om i någon form.