Guldkompassen

Originaltitel: The Golden Compass
Regissör: Chris Weitz
Manus: Chris Weitz och Philip Pullman
Språk: Engelska, isländska och ryska
Land: USA och Storbritannien
År: 2007
Längd: 113 minuter

Guldkompassen bygger på Philip Pullmans bok med samma namn, och är en del i en trilogi – något som skulle bli filmens stora svaghet.

I en parallell verklighet till vår bor Lyra (Dakota Blue Richards). Hon letar desperat efter äventyr tillsammans med sitt själsdjur Pantalaimon (Freddie Highmore), men hennes stora äventyr börjar när hon får reda på något om en mikropartikel, hennes bästa vän blir kidnappad och Lyra själv blir inbjuden att följa med Mrs. Coulter (Nicole Kidman), som visar sig vara ledare för skurkarna. Lyra rymmer förstås, med vetskapen om att onda ting är i görningen… Men det får vi se först i nästa film.

Den sista meningen i stycket ovan är det som sänker hela filmen. På ett fullkomligt vidrigt sätt avslutas filmen med att barnen sitter och pratar om vad som händer i nästa film, och i stort sett inga trådar knyts ihop i den här filmen. Att på det sättet göra filmen inkomplett är på alla sätt riktigt dåligt. Jag bara hoppas att boken inte är på samma sätt.

I övrigt är Guldkompassen rätt snygg och ball. Jag gillar många av idéerna och hur de visualiseras. Det är ingen Harry Potter-dödare, men den följer i fotspåren. Som ren inspiration och ögongodis fungerar filmen med andra ord.

En hel rad prominenta skådespelare har ordnats till filmen. Nicole Kidman är bara en, och hon får sällskap av namn som Daniel Craig, Ian McKellen, Sam Elliott, Christopher Lee och Kathy Bates. Några av dem gör visserligen bara röster, men det fungerar väldigt bra ändå.

Så enda anledningen till att jag inte gillar filmen är att jag stör mig så fantastiskt mycket på att de var helt oförmögna att knyta ihop historien. Bättre lycka nästa gång.