Originaltitel: Edward Scissorhands
Regissör: Tim Burton
Manus: Tim Burton och Caroline Thompson
Språk: Engelska
År: 1990
Edward Scissorhands (Johnny Depp) är den moderna sagan om hur svårt det kan vara att smälta in i samhället om man inte är precis som alla andra, och hur lätt ens tillvaro kan ändras från allt bra till allt dåligt.
Edward byggdes med saxar istället för händer, och innan Edward blev helt färdig dog hans skapare. En dag hittas han uppe i slottet där han skapades och får följa mer till den idylliska amerikanska småstaden där han måste anpassa sig till ett nytt sätt att leva. Snart märker folk hans talang för att klippa saker, hår och häckar (trädgårdshäckar, alltså), och han blir accepterad. För en stund i vilket fall…
Filmen är ett typiskt Tim Burton-verk. Lite skruvad, mycket karikatyr och mycket hjärta. Det är svårt att inte fatta tycke för den vilsne Edward och hans oerhörda problem att göra vardagssaker med sina saxhänder. Jag hade dessutom väldigt svårt att inte hysa personligt agg mot mentaliteten som folket i den lilla småstaden visade upp. Inget är privat. Det kanske bara är jag, men jag tyckte det var väldigt välgjort eftersom jag reagerade så starkt på det.
I rollerna ser vi bland andra Johnny Depp som Edward, Dianne Wiest som kvinnan som adopterar honom och Winona Ryder som Edwards kärlek. Framförallt de två första är som klippta och skurna för rollerna. Johnny Depp är som vanligt skum på ett reserverat sätt och Dianne Weist spelar den förstående, ömma modern perfekt.
Jag gillade verkligen den här filmen. Film ska väcka känslor, det är då den är som bäst, och det lyckades verkligen Edward Scissorhands med. Ett varningens finger dock. Filmen är speciell. Det är mycket möjligt att den inte går hem hos alla, men man bör ta det för vad det är: En modern saga.