Originaltitel: Love Actually
Regissör: Richard Curtis
Manus: Richard Curtis
Språk: Engelska, portugisiska och franska
Land: USA och Storbritannien
År: 2003
Längd: 135 minuter
Kärlekskomedier är alla likadana. De ska förstås ha Hugh Grant samt en kvinna som han kan vara nervös inför. Love Actually innehåller det, samt en rad andra inflätade historier.
En rad par och (kanske (för att hålla spänningen vid liv)) blivande sådana får på allvar uppleva att kärleken finns runt omkring (”Love is all around” vilket förstås är en Fyra bröllop och en begravning-flirt). I många små berättelser får vi skymtar av bland annat Storbritanniens premiärminister (Hugh Grant), hans syster (Emma Thompson), hennes man (Alan Rickman), dennes anställda (Heike Makatsch, Laura Linney och Rodrigo Santoro), med flera.
Det vore egentligen bara fånigt att berätta mer om de små handlingstrådarna och det skulle förmodligen inte ge särskilt mycket. Berättelsernas karaktär är av lite olika slag, allt mellan lyckliga komedi till mindre lyckliga dramadelar. På det hela taget är Love actually en fruktansvärt välberättad film på alla sätt och vis. En svårtolkad story har utan några problem blivit ett självklart nät av trådar. Att alla skådespelare är av hög kvalitet och verkligen verkligen spelar sina roller väl gör förstås inte saken sämre.
Love actually är inte det bästa jag sett, men det är en väldigt bra film och borde vara mallen för romantiska komedier i framtiden. Den puttade ner Tio orsaker att hata dig från kärlekskomeditoppen. Se den!