Originaltitel: Gone with the wind
Regissör: Victor Fleming, George Cukor och Sam Wood
Manus: Margaret Mitchell, Sidney Howard, Oliver H.P. Garrett, Ben Hecht och Jo Swerling
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1939
Längd: 234 minuter
Borta med vinden tillhör filmvärldens stora klassiker, både i anseende och i omfång. Den nästan fyra timmar långa filmen var dock långt ifrån vad jag hade väntat mig.
Få saker förblir som de alltid varit när Amerikanska inbördeskriget bryter ut. Den lika vackra som manipulativa Scarlett O’Hara (Vivien Leigh) roar sig med att vira traktens pojkar runt fingret, men hennes stora kärlek Ashley Wilkes (Leslie Howard) är svårflörtad och flyr ut i kriget. Den egensinnige och charmiga Rhett Butler (Clark Gable) både hjälper och stjälper Scarlett i hennes ensamma stunder och deras vägar korsas ständigt som om ödet menat att de skulle vara tillsammans på ett eller annat sätt.
När man ska sammanfatta fyra timmar film på tre meningar är det förstås svårt att göra handlingen rättvisa. Den har långt många mer trådar och vändningar, och är mer än en platt och banal kärlekshistoria (vilket jag trodde det skulle vara). Istället är det en ständig mental kamp mellan filmens huvudpersoner Scarlett O’Hara och Rhett Butler, båda egoistiska och manipulativa och skyr inga medel. Ändå är de olika och både Vivien Leigh och Clark Gable spelar sina roller fantastiskt. Det är dessutom fenomenalt hur de bundit ihop Scarletts liv på ett så tydligt sätt, där början och slutet passar fruktansvärt bra ihop. Titeln Borta med vinden innehåller många ledtrådar till vad som komma skall.
Filmens längd var det som jag var mest orolig över, och det visade sig vara dess enda svaghet. Den håller inte riktigt ihop den höga nivån hela vägen och likt många äldre filmer är tempot långsamt. Att helheten ändå är så pass bra gör att jag verkligen kan förstå den ställning som den har som filmklassikernas filmklassiker.