Originaltitel: Blod och död
Författare: Jens Ganman
Utgivningsår: 2005
Tryckår: 2005
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 361 (varav 60 sidor facit)
Förlag: Forum
ISBN: 91-37-12728-4

Blod och död och författaren Jens Ganman var båda helt okända för mig fram tills dess att mamma satte boken i handen på mig och sa att ”du bör nog läsa den här”.

Det är dokusåpornas era och Mr Love, en ung och excentrisk TV-producent, har kommit på det på pappret ultimata konceptet – att sätta ett gäng seriemördare på en öde ö och mata dem med sex, våld, skräck, droger, alkohol och godis. Sist överlevande blir benådad. Tanken kanske var god (Eh, nej!) men en av de seriemördande deltagarna, psykologen och populärkulturexperten C.M. Butterworth, har en egen agenda – att visa att även psykotiska seriemördare kan bättra sig och bli normalt fungerande människor igen.

Temat är förstås intressant trots att vi är på väg ur dokusåpaeran. Handlingen beskrivs ur dr Butterworths synvinkel och genom hans dagboksinlägg som publiceras på internet. Ibland blir berättandet därför lite konstigt, men för det mesta fungerar det väldigt bra. Vissa aspekter av handlingen blir ju därför ganska uppenbara, men det gör absolut ingenting. Ganmans språk är lättläst, inte alltid korrekt, men för ändamålet väldigt passande.

En riktigt skön sak med Blod och död är alla referenser. Jag gillar verkligen referenser och i den här boken finns de i överflöd. 60 sidor i slutet av boken är ägnat enbart åt att hänvisa vidare och elaborera lite om de referenserna som finns i boken, och då har ändå ett flertal missats eller hoppats över. Inte nog med att jag blir sugen på att kolla upp de få jag inte kände igen sedan tidigare, jag blev även sugen på att skriva något eget med tusen och åter tusen referenser. Referenser är balla.

I och med temat så är boken även sprängfylld med svart humor varvad med filosofiska diskussioner. Man kan gapskratta ena sekunden, sätta i halsen nästa och filosofera vidare i tredje. Blandningen fungerar väldigt bra.

Jag gillar verkligen Blod och död. Den når inte fram till ett maxbetyg, jag vet inte riktigt varför men det skulle inte kännas rätt. Kanske är det för att handlingen inte riktigt är 100 %. Däremot känns det verkligen rätt att rekommendera den här till alla. Blod och död är verkligen läsvärd.