Berättelsen om Narnia – Häxan och lejonet

Originaltitel: The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe
Regissör: Andrew Adamson
Manus: Ann Peacock, Andrew Adamson, Christopher Markus, Stephen McFeely och C.S. Lewis
Språk: Engelska och tyska
Land: USA
År: 2005
Längd: 143 minuter

I Berättelsen om Narnia – Häxan och lejonet får vi följa Lucy (Georgie Henley), Edmund (Skandar Keynes), Susan (Anna Popplewell) och Peter (William Moseley) Pevensie. Under andra världskriget tvingas de bo på den märklige professor Kirkes (Jim Broadbent) gods. En kurragömmalek leder till att de finner den märkliga garderoben som leder in till landet Narnia där en kamp mellan den Vita häxan (Tilda Swinton) och lejonet Aslan (Liam Neeson) är under uppsegling. Barnen får spela en roll i kriget mellan det onda och det goda.

Berättelsen om Narnia – Häxan och lejonet är en typisk storfilm av det dyrare slaget. Deras adaption av C.S. Lewis bok blir ett datoranimerat fyrverkeri och, sanningen att säga, det blir lite för mycket och den mysiga stämningen kommer liksom i andra hand.

Det är alltid känsligt med barnskådespelare. Vissa är riktigt bra, andra riktigt dåliga och en tredje kategori är de som är mitt emellan och pendlandes mellan lysande och riktigt bottennapp. Alla de fyra barnen tillhör kategori tre och det gör det lite småpåfrestande. Tyvärr, måste jag ändå säga.

Berättelsen om Narnia – Häxan och lejonet är ett familjeäventyr med söta figurer och småmysig handling, men den blir inte mycket mer. Ett uteblivet mästerverk som fungerar som tidsfördriv men inte mycket mer.

Första besöket? På Ackerfors.se finns över 2 000 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Stötta mig gärna via Ko-fi (knappen nedan), swisha ett litet bidrag till 0739 26 61 52, köp något i min butik, följ mig på någon plattform och dela vad jag skriver, eller köp en bok från bokönskelistan åt mig. Tack för att du läste!

4 Comments

  1. suveräna böcker, jag älskade dom (som tolvåring) – filmen däremot… *ryser* den gillade jag inget vidare… tyckte den kändes väldigt plastig… usch…

  2. Jag tror att jag på något sätt ”växt” ifrån både böckerna och filmen. Jag har ett nostalgiskt skimmer kvar från TV-serien och då står sig andra versioner slätt, till och med böckerna.

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!