Bandi, i översättning av Deborah Smith, inläst av David Shih
7 h 10 min. Tantor audio 2017
I svensk översättning Anklagelsen, Natur & Kultur (2017)
Koreanska originalets titel 고발 (2014)
I princip alla vittnesmål inifrån Nordkorea är från dem som lyckats fly diktaturen och därefter berättat sin historia. Inget fel i det, förstås, men det som gör novellsamlingen The Accusation av pseudonymen Bandi (f. 1950) så speciell är att den är skriven innanför landets gränser av någon som fortfarande är kvar där (om han är vid liv än) och smugglad ut i 750 små bruna lösblad. Den är dessutom skönlitterär, snarare än biografisk, och riktigt bra därtill.
I sju berättelser zoomar Bandi in på “incidenter” som utspelar sig på 1990-talet under Kim Il Sungs sista år i livet. “Life of a Swift Steed” handlar om en brottare som tar hand om en alm, uppenbart suspekt i ett land där allt handlar om att tjäna staten. “So Near, Yet So Far” följer en man som utan tillstånd försöker resa till sin dödligt sjuka mor och i “Pandemonium” möter en kvinna presidenten och erbjuds skjuts till sin dotter.
Den kanske bästa av alla novellerna är “City of Specters”. Gyong-hee arbetar som chef i Pyongyang. Det är ett fint jobb och en fin position, något för andra att avundas. Men hemma i lägenheten täcker hans fru för fönstren men tjocka gardiner, vilket man alls inte är tillåten att göra. Varför gör hon det? Jo, för att deras son blir vettskrämd av det stora porträttet av Karl Marx som syns från deras fönster. Har de uppfostrat ett barn som inte står ut med åsynen av Marx?
The Accusation skulle i vilket annat sammanhang som helst fungera som en dystopi i samma anda som exempelvis 1984 (1949), samma typ av klaustrofobiska obehag som lever och frodas i övervaknings- och angiverisamhällen med auktoritära styren, där godtycklighet skapar perfekta förutsättningar för rädsla. Att det råkar vara den faktiska dystopin Nordkorea som beskrivs gör bara det hela än värre. Samtidigt bidrar det till angelägenheten i berättelserna.
Bandi ska enligt uppgift ha jobbat med textproduktion för den nordkoreanska staten och att det är en skrivande person med en litterär fingertoppskänsla märks tydligt och sätter mina fördomar om kreativa personer i diktaturer på skam. De begränsningar som ålagts Bandi och alla hans landsmän må påverka uttrycken men inuti bor levande, fantasirika sinnen lika tredimensionella som alla andras. Även om Bandi visar upp diktaturens alla baksidor visar han också att auktoritära krafter inte kan ta ifrån oss våra ord och tankar.