Niclas Franzén, Kerstin Gullstrand Hermelin, Elisabet Lind & Karin Ström Lehander
144 s. Kerstin Gullstrand Hermelin, 2016 (2016)
Konsthistorien är full av kvinnor som av en eller annan anledning fått en marginell plats när historien väl ska skrivas. En av dessa är den mycket produktiva och väldigt beresta Tyra Kleen (1874—1951) som testamenterade hela sin samling med konst och andra dokument till Riddarhuset mot att dessa fick vara i fred i 50 år. I början av detta årtusende öppnades därmed dörren till ett konstnärskap utan motstycke i Sverige. I Tyra Kleen berättar fyra experter om en av Sveriges mest framstående symbolister.
Fram träder en konstnär som genom sina många uttryck — litografitryck, akvarell- och oljemåleri, tusch- och krit- och blyertsteckning — uppvisar en imponerande hantverksskicklighet vilket hon förvärvat genom studier över hela Europa. Men bara gott handlag kommer man inte särskilt långt med och detta kan man inte heller beskylla Kleen för. Snarare är det frihetslängtan, nyfikenhet och ett uppfriskande egensinne som driver hennes konstnärskap att anta många olika skepnader. Hennes jugend-bilder är det som tilltalar mig perosnligen absolut mest.
Kleen var på intet sätt okänd i sin samtid utan hade många uppskattade utställningar i bland annat New York, Florens och London. Men ur ett svenskt kronologiskt perspektiv hamnade hon mellan realisterna på andra halvan av 1800-talet och modernisterna. Kleen beskrivs som symbolist och var under sin tid i Rom en del av det teosofiska samfundet och det går i allra högsta grad igen i hennes motiv.
Kanske var det dock bilderna som föddes i hennes resor till Indien, Java och Bali som gav upphov till den största berömmelsen. Hon intresserade sig mycket för danser och rörelser, i synnerhet rituella, och avbildade en stor mängd olika som kom att utgöra bildmaterialet till böcker om dessa kulturer. Kleen var dock inte immun mot tidens koloniala strömningar och även om hon drevs av nyfikenhet framgår det tydligt att den inte alltid var riktad mot en jämlik. Det är svårt att bryta mot sin tids normer, men det hindrade henne inte från att vara progressiv med feministiska ideal.
En fråga jag ställer mig när jag läser Tyra Kleen är hur hon som konstnär förhöll sig till att det rasade två världskrig på hennes arena. Hon behövde tillfälligt återvända hem till Sverige en period under första världskriget, men även om hemkomsten sägs ha gjort avtryck på henne så framstår världsläget mest som en parentes och hon ger sig snart iväg på långväga resor igen. Det är en del av konstnären som jag tror kan få större uppmärksamhet vartefter hennes kvarlåtenskap undersöks närmare.
Tyra Kleen är en första inblick i ett mångfacetterat och fascinerande konstnärskap som vi sannolikt kommer se mycket mer av framöver vilket gläder mig. Några redaktionella tillkortakommanden till trots är boken mycket läsvärd och visar att man inte behöver leta särskilt länge för att skriva om och skriva till konsthistorien.