Det här är en kolumn jag skrev åt Gamingeye en gång i tiden.
Den publicerades för första gången 2004-08-05 och är en uppföljning på den här kolumnen.
Att fortsätta på samma tema som förra kolumnen verkar som en dum idé. De flesta verkade gilla den och de andra bevisade bara att den var sann. Det tackar vi för.
Vad ska jag ordbajsa om den här gången? Ja, ni ville ju ha något spelrelaterat och som ni vet så är er vilja min lag.
Jag har inte spelat Warcraft (eller datorspel överhuvudtaget) seriöst på oerhört länge (om jag ens har spelat seriöst någon gång) och frågan är om jag någonsin kommer göra det. Trots det envisas Warcraft med att installeras på min dator gång på gång på gång på gång…
Varför?
Vid första anblicken kan Warcraft III te sig aningens enformigt, det är svårt att vara duktig i det och det är svårt att hålla kvar intresset om man inte är duktig på det. Är man inte snabb och van vid spelet får man storstryk av datorn på lägsta svårighetsgraden. De flesta custom-spelen kräver medspelare i form av mänskliga varelser och sitter man då på en dålig, alternativt obefintlig, uppkoppling så finns det ju ingen anledning att spela spelet. Eller?
Att påstå att Warcraft är nybörjarvänligt är som att påstå att jorden är platt. Det är liksom inte sant (efter vad forskarna kommit fram till). Warcraft är ett spel för dem som orkar lägga ner tiden på det, som orkar spela flera timmar varje dag och som inte ger upp vid minsta motgång. Vad är det då som gör att dåliga spelare som jag ändå hamnar framför spelet till slut?
Ja, inte är det single player i vilket fall. Visst, jag har spelat igenom alla officiella single player-kampanjer som gjorts och de är bra, det kan jag inte neka till, men säga vad man vill om single-player men vidare hållbart är det inte. Det är linjärt och att spela det flera gånger kan liknas vid fjäder-under-foten-tortyr. Nä, det är något annat…
Battle.net! Nah, jag är för dålig för att spela solo. Jag får stora blåmärken på skinkorna varje gång jag försöker.
Arranged team? Nope, inte det heller. Det är ju ingen som vill spela med mig för det är ju så. Ingen vill spela med någon som gör att man förlorar.
Random team, då? Åh, jo, visst, kanske det. Men nej. Random team var jätteroligt ett tag och jag spelade massor. Jag inbillade mig att jag var duktig, men började förlora och tappade suget.
FFA? Tja, FFA är roligt, men ohyggligt svårt. Man spelar två matcher och förlorar tre av dem. Ja, det är så svårt FFA är… Eller… Det känns i vilket fall så.
Custom games? Även om det är det som hållt längst av de olika spelsätten så måste jag erkänna att det inte är det som slutit sitt grepp runt mig. Custom games är roligt tills det kommer någon som på knackig engelska (skrivet med brytning på tyska, franska eller svenska) nödvändigtvis måste förklara för mig och mina med- och motspelare hur mycket vi suger, hur mycket vi laggar och att vi givetvis fuskar.
”lol yuo arec heat fukk yuo sotp lagingy ou suck bsterd noob”
Känns det igen?
Även om jag inte bryr mig så mycket var det just sådant som fick mig att tappa suget förra gången. Visst är det ironiskt att folk som säger att jag suger fick mig att tappa suget?
Men vad är det då som gör att Warcraft hamnar på hårddisken trots att allt jag skrivit ovanför tyder på att jag inte tycker att Warcraft är mödan värt?
Min sanning kan vara lite hård att ta till sig för dem som hävdar sig som tuffa grabbar, och dem som tar spelandet för vad det är, ett spel, vet att det faktiskt är rätt sant.
Warcraft är gulligt.
Blizzard har gjort ett gulligt spel och till skillnad från Starcraft som var stenhårt, råtufft, dyngcoolt så har Warcraft redan haft sönder tre cute-o-metrar för mig. Det är obetalbart att se hur de söta små fotsoldaterna springer över gröna ängar bredvid små skuttande får, att se små spindlar som förtvivlat kryper i snön, trollen med patois-brytning som man bara vill nypa sönder kinderna på eller de små, söta träden med ansikten som spottar ur sig spetsörade mysfigurer. Lägg till en rejäl dos humor så har ni något som tilltalar mig på så sjukt många plan att jag riskerar att dö av överstimulans.
Doktorn ordinerar 400 mg first person shooter med mycket blod, mörka korridorer, elaka monster och stora vapen. Men nej, jag trivs bättre här, där jag kan lukta på orcherna…
Det jag egentligen vill göra med den här kolumnen är att hylla Blizzard. De var inte rädda för att göra spelet gulligt, trots att gullighet är något som dagens datorspelare inte eftersträvar någonstans på något plan alls.
En stor eloge till Blizzard för deras geniala blandning.
Warcraft III 1-12 portioner
5 dl gullighet
3 hg humor
6 msk spelsätt
2 dl seriositet
Rör om till en ymnig fluffighet och servera med snygga videosekvenser, trevlig musik och en dillkvist på toppen.
Med vänlig hälsning
Martin Ackerfors,
som redan ställt ugnen på 275 grader.