Originaltitel: The Hotel New Hampshire
Författare: John Irving
Utgivningsår: 1981
Tryckår: 1995
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 419
Förlag: Ballatine Books
ISBN: 0-345-40047-X
Nu blev jag visserligen introducerad till The Hotel New Hampshire på lite fel sätt – det skulle visst finnas berättelser i berättelserna, men det var bara berättelser – men efter att besvikelsen hade lagt sig blev jag mer och mer tillfreds med tanken på att det här är en väldigt trevlig bok, om en till ytan märklig familj, som berättas på ett mästerligt sätt. Jag blev trollbunden av deras öde och snart var de dryga fyrahundra sidorna utlästa och jag ville ha mer. Det måste vara ett gott betyg.
Mellanbarnet John berättar sin familjs historia. Om hur hans pappa och mamma träffades, om hur hans pappa turnerade runt med en björn för att tjäna ihop pengar till sina universitetsstudier, om hur Frank, Franny och han själv föddes i pappans frånvaro, om hur de skaffar det första Hotel New Hampshire och om hur småsyskonen Lilly och Egg föds och om hur de hamnar i Wien bland prostituerade och radikaler. Allting är berättelser, en saga som, trots motgångarna, inte tar slut förrän folk är nästan nöjda. Det är viktigt för handlingen nämligen, för det är sällan eller aldrig någon är riktigt nöjd, alltid söker sig tankarna till en annan plats, en annan tid, ett annat liv. Det är ofta mycket förståeligt, för det är inga enkla liv de lever och strävan efter något annat för dem vidare och närmare tillsammans. I vissa fall lite för nära.
Bokens stora styrka är inte nödvändigtvis det den faktiskt handlar om. Det är visserligen ganska intressant, men vid en närmare titt så är det framförallt John Irvings fantastiska berättarförmåga som får mig fäst. Historierna gränsar ibland till skrönor, men de är alltid mycket varma och kärleksfulla. Med hans förmåga skulle han kunna berätta om precis vad som helst och ändå få det fängslande. Det är häftigt att läsa, häftigt att uppleva och jag hoppas verkligen att hans andra böcker har samma stil, samma förutsättningar att trollbinda mig.
Näst ”Garp och hans värld” Irvings bästa. En bok som man blir på gott humör av!
Jag har According to Garp i bokhyllan och det är inte omöjligt att jag ger mig på den snart. Fick mersmak. :)
Garp och hans värld är i stort sett samma berättelser, lite annan ramhistoria men björnar och horor. Den är också bra.