Originaltitel: The Day After Tomorrow
Regissör: Roland Emmerich
Manus: Roland Emmerich och Jeffrey Nachmanoff
Språk: Engelska, franska och japanska
Land: USA
År: 2004
Längd: 124 minuter
Oh! The weather outside is frightful. but the fire is so delightful, and since we’ve no place to go, let it snow! Let it snow! Let it snow!
När miljöförstöringarna och den globala uppvärmningen gått för långt slår jorden tillbaka och försöker sig på att skapa en ny istid. Klimatforskaren Jack Hall (Dennis Quaid) ger sig ut på en expedition för att rädda sin son Sam (Jake Gyllenhaal) som är fast i New York. Det blir en kamp mot klockan och en kamp mot naturens krafter.
Handlingen är rätt överdriven och händelseförloppet är svårt att ta på allvar, åtminstone den delen med räddningsförsöket. Hur naturen verkligen reagerar låter jag vara osagt. Det blir hur som helst en datorgrafikfest av sällan skådat slag, med ett Manhattan helt insvept i snö. Handlingen lämnar inte så mycket frihet till skådespelarna, men det behövs förstås inte.
”Skyskrapan brinner”-filmer har som största syfte att fånga publikens medkänsla och det fungerar väl sådär i The Day After Tomorrow. Jag känner mig inte överdrivet inbjuden att dela traumat med skådespelarna, men lite rycker det i nerven som vill sätta på mig jackan.
Nej, The Day After Tomorrow är okej, men inte mycket mer än så. Independance Day är bättre.