Amanda Palmer
336 s. Piatkus, 2014 (2014)
För en tid sedan startade en vän till mig en komplimangkampanj (i brist på bättre ord) på Facebook. Premissen var enkel: kommentera statusen så får du en komplimang tillbaka. Några krav på kommentaren fanns inte, men ändå kändes det lite jobbigt att på det sättet be om en komplimang. De första gångerna kommenterade jag med en komplimang, men det var ju inte poängen. Jag övervägde vid några tillfällen att låta bli att skriva något för att det kändes så jobbigt, sedan var det nära att jag kapade tråden med en diskussion om vilken typ av saker man ska skriva. Helt uppenbart var att ur den här alltigenom peppiga idén växte våndan över att fråga om en komplimang.
Att fråga är inte enkelt, snarare att betrakta som en träningssak. En som vet allt om det är musikern Amanda Palmer (f. 1976) och i The Art of Asking delar hon med sig av sina erfarenheter på området. Boken tar avstamp i Palmers TED-föreläsning med samma namn och historien börjar med hennes jobb som levande staty — The Eight-Foot Bride — på Harvard Square i Boston. Under tystnad tog hon emot vad än som lades i hennes hatt, kom till liv, såg personen i ögonen och gav hen en blomma. Det handlar om utsatthet och det handlar om ödmjukhet, men ingetdera tycks farligt om man väljer att lita på sin omgivning.
Palmer leder oss fram, via hennes band The Dresden Dolls, hennes förhållande till författaren Neil Gaiman, albumsläpp på Kickstarter och hennes starka internetnärvaro, förbi otaliga diskussioner med bluffpolisen som bara väntar på att avslöja att man ingenting kan eller förtjänar. Det har inte varit lätt för henne, och förmodligen inte för många fler inom de kreativa näringarna som fått höra att de ska skaffa ett jobb när det är ett jobb de faktiskt utför. Det hon fått och det hon givit som levande staty, som musiker, har djupare innebörd än de rent affärsmässiga, men trots att prislappar sällan funnits har det varit ett mer än lämpligt leverne.
I tilliten har ett oerhört starkt band mellan Palmer och hennes fans växt fram. När hon behövt någonstans att sova har hon vänt sig till dem via twitter, när hon sökt kontakt med musiker fanns de där, när folk har behövt prata av sig har hon funnits där med ett öra eller en famn. Hon lät dem skriva på hennes nakna kropp och när hon skulle släppa sin skiva bad hon dem om finansiering via Kickstarter. Hon har praktiserad crowdfunding och crowdsourcing nästan längre än det varit begrepp och allting handlar om att våga fråga. Våga be om hjälp och ge utrymme för den tillfrågade att säga nej.
Det är svårt att våga fråga, i synnerhet som skapande människa när bluffpolisen bara väntar på att få haffa en. Genom The Art of Asking påminns jag om saker jag tappat på vägen, hundöronen som markerar både konkreta tips och saker som aldrig, aldrig får glömmas är många på mitt exemplar av boken. Jag känner mig tacksam över att ha fått förmånen att läsa den, vilket kanske är en känsla som borde infinna sig oftare, och jag tror att det finns något för alla att ta med sig från den.
The Art of Asking är inte bara ett stycke självbiografi, eller en handbok i frågandets konst, en blir också ett inlägg i debatten om kulturutövandets förutsättningar. I sin TED-föreläsning säger Palmer att man ska sluta tvinga lyssnarna att betala för musik och istället låta dem göra det. Det gäller kanske det mesta, men i grund och botten handlar det om att folk gärna hjälper, gärna betalar även om det är frivilligt. Alla kommer inte göra det (och troligen skulle just de inte låta sig tvingas heller), men troligen kommer tillräckligt många att göra det och fler kommer att vara glada. Det handlar bara om att lita på dem, att dela med sig och hoppas att fler ser värdet. I dagens kulturmarknad tycks Palmers tankar radikala, men bortom den stora kommersialismen finns de mindre kulturutövarna och de praktiserar redan det här. Att ett så pass stort namn som Amanda Palmer, som var först med att dra in mer än $1 000 000 på sin Kickstarter för albumet Theatre is Evil (2012), banar väg för metoden är viktigt. Förhoppningsvis ger det crowdfundingen och självpubliceringen ett bättre anseende.
The Art of Asking är en inspirerande bok, oavsett om man lever eller försöker leva på sin kreativetet, om man uppskattar att uppleva andras, eller om man bara råkar vara människa. Det finns mycket att lära och mycket att hämta, och om bara fler hade lite mer av Amanda Palmers anda i sina liv är jag övertygad om att världen vore en vackrare och tryggare plats. Kanske, kanske kan det dessutom bli lättare att be om en komplimang när vänner erbjuder det på Facebook.