Svalornas lek; Jag är ditt fan in i döden; Hetero i Hägersten

Det här blir en lite annorlunda recension, men jag känner för att experimentera en smula.

Serie: Dö, resa, återvända. Svalornas lek
Originaltitel: Mourir, Partir, Revenir. Le Jeu des Hirondelles
Manusörfattare och tecknare: Zeina Abirached
Översättare: Joanna Hellgren
Utgivningsår: 2007
Tryckår: 2010
Originalspråk: Franska
Sidantal: 186
Förlag: Galago
ISBN: 978-91-7037-518-7

Serie: Jag är ditt fan in i döden
Manusörfattare och tecknare: Coco Moodysson
Utgivningsår: 2010
Tryckår: 2010
Originalspråk: Svenska
Sidantal: Ungefär 64
Förlag: Galago
ISBN: 978-91-7037-520-0

Serie: Hetero i Hägersten
Manusörfattare och tecknare: Sofia Olsson
Utgivningsår: 2010
Tryckår: 2010
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 142
Förlag: Galago
ISBN: 978-91-7037-519-4

Under våren släppte Galago (minst) tre seriealbum från unga kvinnor vilka jag läste i kort följd efter varandra och även om de är väldigt olika tycker jag att det finns en poäng i att jämföra dem. Alla tre försöker de, på olika sätt skildra en verklighet lite utanför deras kontroll. Svalornas lek av Zeina Abirached är självbiografisk och beskriver känslan av oroligheterna i Libanon under 1980-talet, Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson ger sig i kast med fankulturen runt legendariska musikgruppen The Cure och Hetero i Hägersten målar en karikatyr av heteronorma parrelationer i skenet av Beck-filmerna på TV. Problemet med den här typen av betraktelser är att de kräver något utöver sitt tema för att inte falla i de fällor som medföljer.

Zeina Abirached har löst det problemet på två sätt som båda imponerar på mig stort. Det första och direkt synliga är bilderna: svartvita, väldigt stilsäkra bilder som skapar distans till situationen personerna befinner sig i och som emellanåt beskriver surrealismen i ett krig bra mycket bättre än ord kan. Det andra är berättartekniken. Abirached går rakt på sak utan att döma eller måla upp skurkar. Det viktiga är familjen och vännerna, utanför det är allting ointressant, egentligen. Jag finner mig klaustrofobiskt fångad i deras öden. Väldigt, väldigt bra.

Även Sofia Olsson sticker ut, dock gör hon det med fantastiskt varm humor. Visst, det handlar om igenkänning och det är näppeligen universellt, men jag känner mig inte riktigt som målgruppen och ändå finner jag Hetero i Hägersten både rolig och vansinnigt söt. I seriestrippar och längre seriesnuttat går Olsson igenom det mesta från flyttstök, meningsskiljaktigheter och vem som egentligen borde tömma tesilen och varför. Det fina är självdistansen, Hetero i Hägersten är inte här för att förlöjliga vilket är välkommet.

Värre är det för Coco Moodysson som, i mitt tycke, inte hittat något som gör betraktelsen intressant. Jag känner igen det förmenta skrytandet inom en liten grupp, osäkerheten i ens egen övertygelse och känslan av att inte passa in trots det stora uppenbara man har gemensamt, i det här fallet The Cure. Problemet är att jag i Jag är ditt fan in i döden inte hittar något djupare. Det blir på sin höjd en bagatell, en notering om att folk är fans och träffar andra fans.

Seriemediet erbjuder väldigt mycket öppningar vilket jag tycker att man ska försöka utnyttja om man nu väljer att göra en serie och jag tycker att Zeina Abirached fullständigt briljerar på det sättet, Svalornas lek är fantastiskt bra, helt enkelt. För Olssons del handlar det ju främst om ett klassisk humorserieupplägg vilket kanske inte är så riskfyllt, men som trots det blir väldigt trivsamt och jag gillar det verkligen att kunna skratta åt sig själv och det absurda i vardagen. Moodysson tycker jag däremot misslyckas en aning i sitt behandling av serien. Det är inte särskilt spännande att läsa, titta på eller ens tänka kring. En alltför enkel bok, tyvärr.