Saga är ett svenskt fantasyspel i ”legendarisk medeltid”. Det har funnits länge som independentspel men har nu kommit i tryck.
Produkt: Saga – grundregelbok
Produktlinje: Saga, SagaGames
Författare: Tomas Arfert, Johan Danforth och Thomas Olsson
Omfång och format: 268 sidor, eget format (146,3mm * 229mm) trådbunden hårdpärm
ISBN: 91-631-7977-6
Cirkapris: 269 kr
Saga levereras i en riktigt snygg bok, som vid första anblick ser ut som vilken roman som helst. Det egna formatet känns fräscht och är trevligt att ha att göra med. Det ser seriöst ut och kan mycket väl vara en potentiell flirt med bokhandlare. Ett modigt grepp som åtminstone jag uppskattar.
Slår man sedan upp boken möts man av en enkel men funktionell layout som visserligen blir lite knasig på vissa ställen (ibland är det listor som ligger ”ovanpå” ramen och rubriker med väldigt lite text under gör att sidorna känns väldigt tomma, till exempel), men överlag är mycket snygg. Den rödbruna texten är behaglig att läsa och gör sitt för att tillföra en lite gammaldags känsla.
Hela spelet är illustrerat av en och samma tecknare vilket ger ett enhetligt intryck och även om det inte är världsklass så är den lite serieaktiga stilen helt okej. Rikligt med illustrationer är det också.
Regelverket är inget spektakulärt. BRP är välanvänt sedan tidigare, och även här fungerar det som det ska. Det är med andra ord inget spel för den som kräver finurliga regellösningar. Det är snarare så att vissa smådelar kan vara lite störande, för att ta två exempel som är rätt lätta att åtgärda: Vid rollpersonsskapandet är man låst vid det man slår och valmöjligheterna är få. Man måste ha tur med grundegenskapsslagen för att passa som magiker. Det är givetvis bara att strunta i för att få valfriheten, och det är säkert ett medvetet val av författarna.
Liknande regel är den om initiativen i strid som är ”slå en varsin sexsidig tärning, högst börjar”. Initiativet har med andra ord inget med rollpersonen eller situationen denne befinner sig i att göra, utan är helt slumpat. Lättåtgärdat, givetvis.
En till synes bra och klurig sak är att striderna är indelade i faser beroende på hur man ska strida. Alla som är i närstrid har en fas, alla som planerar att tillämpa avståndsvapen är i en fas och alla som tänker besvärja är i en fas. Därefter betas faserna av i tur och ordning och det blir inte så konstigt att blanda avstånds- och närstrid.
Spelets stora aber, som egentligen inte är något aber, är världen och beskrivningen av den. Den upptar ungefär halva boken och beskriver en klassisk riddarromantisk sagovärld med magi och drakar. En värld som vi alla känner igen från otaliga spel, filmer och böcker. Det är ett medvetet val att ha ett klichéfyllt spel, och det är absolut inget fel i det. Däremot känns det onödigt att så mycket krut läggs på att beskriva världen, utan att man sett till att allting är inspirerande. Jag har svårt att se vad jag som spelledare har för nytta av att veta att det bor 520 invånare och två gillen för ljusmakare i Selinor när jag konstruerar äventyr. Överlag var det väldigt få saker som fick mig att tänka ”tufft, det här kan man bygga vidare på”.
Vill man ha en lärobokslik uppstyltning av världen så är Saga perfekt, vill man däremot inspireras så får man leta på annat håll, men då har ju Saga fördelen att källorna är oändliga.
Saga innehåller två äventyr som bara är att kasta sig in i. Båda verkar enkla att spelleda vilket är precis vad introduktionsäventyr ska vara.
Vad boken däremot verkligen saknar är ett register. Informationen är så mastig att om man skulle behöva använda informationen om en stad eller person under spelets gång kan man få det knepigt att hitta det man söker.
Så hur ska man då sammanfatta Saga?
Det vore mycket enklare ifall jag kunde ge ett betyg för nybörjarpotential och ett för hur det skulle passa gamla rävar. För skillnaden är stor. Milsvid.
För den gamla rollspelaren med otaliga fantasy- och/eller BRP-spel i sin hylla finns inget nytt att hämta här. Däremot tror jag att det är ett utmärkt spel att sätta i händerna på en handfull ungdomar som ska introduceras i rollspelens värld. Spelet är så pass enkelt att det inte kan vara några som helst problem att sätta sig in i även om man inte har något begrepp om vad rollspel är.