Patrik Svensson, inläst av Hannes Meidal, omslag formgett av Eva Wilsson & Lars Sjööblom
7 h 35 min. Albert Bonniers förlag 2022 (2022)
2019 kom en av tidernas mest oväntade kioskvältare i form av Ålevangeliet av Patrik Svensson (f. 1972), en lågmäld bok om skygg men utdöende fisk vars blotta existens gjorde ett outplånligt intryck på författaren. Nu är Svensson tillbaka med Den lodande människan, en bok med ett mycket större, tyvärr därmed även svagare, fokus på huvudsakligen människans förhållande till världshaven.
Till skillnad från Ålevangeliet är Den lodande människan inte en sammanhängande text utan mer av en essäsamling. Vi vet mindre om världshaven än om i princip något annat på jorden, det var ur havet livet kom och när astronauter ser tillbaka ner på vår planet är det en blå pärla de ser. Inte konstigt att haven haft en oemotståndlig lockelse på oss nyfikna människor, en kraft som lockat mer än en person i fördärvet. Svenssons essäer handlar om dem och deras sökande efter kunskap. Frågor som besvaras är: ”Hur lärde sig människan att hitta på havet? Var Magellan verkligen den förste världsomseglaren? Hur bidrog kaskelotvalen till upplysningen? På vilket sätt förändrade den skotske bagaren Robert Dick vår syn på livets historia? Hur vet vi egentligen hur djupt havet är?”
Jag är svag för den typen av sökande som essäskrivandet (och -läsandet) bjuder in till, långsamt och eftertänksamt på ett sätt som inte mycket annat nu för tiden är. Den lodande människan erbjuder just det, en fristad av undran och förundran som lockar till mer frågor snarare än ger definitiva svar. Svensson har på så sätt funnit en stadig ström av inspiration och skulle kunna ägna hela återstoden av sitt liv till att undersöka nya frågor, gamla frågor och redan besvarade frågor om havet. Det skulle aldrig ta slut. Men där Ålevangeliet erbjuder en sammanhållen läsupplevelse utöver det vanliga, personlig och lärorik, finns i Den lodande människan en större distans till ämnet, som om haven är för stora för att komma riktigt nära. Det kanske hör till sakens natur, en kropp nedsänkt i vätska gör varken från eller till när havens sammanlagda volym är 1 335 biljoner kubikkilometer?
Den lodande människan är en bra bok, men den som väntar sig en ny Ålevangeliet kommer kanske inte att känna igen sig riktigt, och nu när jag har förvarnat kan man i stället njuta och förundras utan störande förväntningar.