Hoppa till innehåll

Martin Ackerfors

  • Om
    • Bokönskelista
    • CV
    • Jag är ny här, var börjar man?
    • Krafsklotter
    • Läsa jorden runt
    • Portfolio
  • Nyhetsbrev
  • Kontakta mig
    • Författarbesök
    • Recensionspolicy
  • Böcker
    • Butik
    • Berättelser om Kung Bore
    • Gudsförgäten
    • Juice. En tolkning av Martin Ackerfors
    • Låt barnen dansa
    • Om drömmar och rastlöshet
  • Anlita mig via Kulturgryning.nu
  • Kaleidoskop Games
  • 16 oktober 2025

    Ondjaki — Visslaren

    Ondjaki, i översättning av Yvonne Blank, omslag formgett av Jenny Franke
    124 s. Tranan 2009
    I original på portugisiska O Assobiador (2002)


    Det händer något besynnerligt när man fördjupar sig i det som, lite slarvigt kan jag tycka (”i stora världen utanför Sundbyberg där jag bor”), kallas världslitteratur. När man spanar bortom sin egen horisont finns det ett intertextuellt nät som tycks pågå i all oändlighet, som ett borgesianskt bibliotek. I angolesiska författaren Ondjakis (f. 1977) märkliga kortroman Visslaren återfinns i epigrafen ett citat av den kirgiziske författaren Tjingiz Ajtmatov som jag nyligen skrev om, men innan dess inte hört talas om. Det är till och med så att varje kort kapitel inleds med citat från författare från hela världen, jag antecknar frenetiskt namnen jag inte redan bekantat mig med under tiden jag läser.
         Med en strindbergsk precision inleds boken:

    Han kom i oktober, samtidigt som den här byns ihållande och tysta regn. Håret hängde i stripor utefter de magra kinderna, kläderna var genomblöta och tunga och hans förundran så stor att han var tvungen att kisa: regnet var lika blött som vilket annat regn som helst, men det saknade regnets inneboende egenskap att låta när det föll. Det var som att befinna sig mitt i ett tätt snöfall, och han öppnade munnen. Han smakade på vattnet, på dess blöta verklighet och satte sig utanför kyrkporten. Han hade aldrig upplevt ett liknande regn.

    Att Ondjaki är poet råder ingen tvekan om och det finns en forsande potential i bokens första kapitel och dess rika språkdräkt. En man kommer till en by, han går in i kyrkan och prövar dess akustik med en vissling: ”tunn, men som ändå ekade genom hela den lilla kyrkan”. Snart finner han fyra korridorer vilka ljudet flödar genom och hans visslingar skapar ett nytt universum. Melodin gör prästen tårögd och ryktet sprider sig bland människor och fåglar så att själva fundamentet i byn luckras upp. Snart är alla drabbade av visslarens ljud.
         Det är ett rikt persongalleri med en äldre kvinna som väntar på sin tredje sista smörjelse, en dödgrävare som ingen har att begrava och många fler som tycks hämtade ur vilken magiskt realistisk berättelse som helst. De tvinnas samman och dras allt närmare varandra i en sinnlig och kroppslig extas som, minst sagt, urartar. För mig förloras inledningens potential någonstans två tredjedelar in när tappar greppet om berättelsen och boken. Kalla mig för all del pryd, men jag slutar dras med när ”hela byn skälvde av fullkomligt osannolika stönanden” utan ände. Många gånger är den sexuella dimensionen i den här typen av berättelser en del av en känslomässig eller social stämning, ett något som leder vidare, men i Visslaren blir det själva målet. Visslaren kommer, han visslar alla upp i brygga, sen går han. Jaha?
         Med ett bländande språk och stor potential att blåsa även mig av stolen får jag till slut konstatera att det tyvärr inte räcker för mig.

    Senast ändrad:

    Fler inlägg

    • Isabella Nilsson — Om varmhållning av levande döda 

      12 november 2026
    • Bang — Dagbok från Berlinolympiaden 1936 

      10 november 2026
    • Elvia Wilk — Oval 

      5 november 2026
    • Gil Durán — The Nerd Reich 

      3 november 2026
    • Alice Oseman — Heartstopper #6 

      29 oktober 2026
    • Paco Cerdá — The Pawn 

      27 oktober 2026
    • Aziz Mohammed — The Critical Case of a Man Called K 

      22 oktober 2026
    • Axel Lindén — Hästen 

      20 oktober 2026
    • Kelly Hayes (red.) — Read This When Things Fall Apart 

      15 oktober 2026
    • Georges Perec — Tingen & Vincenzo Latronico — Perfektion 

      13 oktober 2026
    • Emma Cline — The Girls 

      8 oktober 2026
    • Tillie Walden — On a Sunbeam 

      6 oktober 2026
    • Luigi Pirandello — Sex roller utan författare

      1 oktober 2026
    • Fernanda Trías — Takterrassen 

      29 september 2026
    • Bandi — The Accusation. Forbidden stories from inside North Korea 

      24 september 2026
«Föregående sida
1 … 118 119 120 121 122 … 2 515
Nästa sida»

Prenumerera på mitt nyhetsbrev!

Eller registrera dig på nyhetsbrev.ackerfors.se.

Första besöket?

På Ackerfors.se finns runt 2 500 artiklar. Vet du inte var du ska börja har jag sammanställt en lista med artiklar att läsa.

Stötta mig!

Det finns många sätt att stötta mig om du gillar det jag gör.

  • Kom med glada till rop!
  • Prenumerera på mitt nyhetsbrev.
  • Följ mig i sociala medier; gilla, kommentera och dela.
    • Instagram: @martinackerfors
    • Facebook: Martin Ackerfors läser och skriver
    • Bluesky: @ackerfors.se
  • Tipsa vänner och bekanta om mina sidor, och inte minst om att det går att anlita mig via Kulturgryning.nu till diverse saker.
  • Anslut till Kulturgrynings discordserver och fortsätt diskutera böcker, kultur och skapande med mig och många andra.
  • Sponsra eller prenumerera via Ko-Fi eller Patreon.
  • Swisha till 123-463 20 89 eller köp något till mig från Bokönskelistan.