Niviaq Korneliussen, i översättning av Jonas Rasmussen
150 s. Leopard förlag 2018 (2014)
När jag läste Tété-Michel Kpomassies En afrikan på Grönland (1977) för några år sedan var ett bestående intryck att supandet var utbrett och skyddsnäten få, men världen har förändrats mycket på åren som gått sedan dess. Grönländska Niviaq Korneliussen (f. 1990) har skrivit en modern roman om unga vuxna på ön. Nog har en del hänt, men trådarna till Kpomassies observationer är trots allt tydliga.
HOMO sapienne handlar framförallt om fem personer som får varsin del var åt sin berättelse om samma turbulenta tid. Fia är trött på det heterosexuella samlivet och på Peter och på korv i största allmänhet. Hon flyttar ut, flyttar in hos Arnaq och faller handlöst för Sara. Arnaq och sin sida lever och dör för festen, inte mycket annat finns att leva och dö för, tycks det. Sara, å sin sida, söker desperat närheten hos sin flickvän som skyggar undan. Alkohol spelar en avgörande roll, likaså utsatthet.
Visst, HOMO sapienne har ett tydligt queer-tema, som jag förstått det har den delvis därför fått ett stort genomslag på Grönland (och över stora delar av världen). Det är oerhört viktigt och den typen av representation kan inte överskattas. Samtidigt är det en smula begränsande om det är det enda den tillåts vara. Korneliussen fångar så väl känslan och känslorna i att vara första halvan av tjugonånting, kär, desperat, ensam, livsglad, sårad, uppleva att ett ögonblicks tillvaro främst kan beskrivas genom en låt. Allt det och mer därtill ryms inom bokens pärmar. Igenkänningen är emellanåt stor, mina erfarenheter blöder in i sprickorna i boken.
Mycket av effekten tror jag består i att Korneliussen så oblygt bjuder in oss i figurernas tankeströmmar. Långa stycken är bara uppfyllt medvetande, språk blandas, associationer och tankar tumlas runt på ett sätt som väl speglar hur åtminstone jag upplevt mitt huvud när allt varit omtumlande, oavsett om jag varit förälskad eller deprimerad. Det är fint på något sätt, även om det är en smula utmattande i längden och det är bra att boken bara är 150 sidor lång, annars hade det nog snart rört sig mot outhärdlighet, istället är den en solid debut där både miljö och tematik förtjänar att lyftas.