Naomi Novik, inläst av Katy Sobey
17 h 21 min. MacMillan 2016 (2015)
När jag var yngre älskade jag den formgjutna fantasyn, den som för mig var Sagan om ringen eller böckerna av David Eddings. Och det är inte utan ett nostalgiskt skimmer jag betraktar dem i dag, även om jag nu, oftare, söker efter fantasy (när jag väl läser det) som tänjer på gränserna. Den omåttligt hyllade och prisbelönta Uprooted av amerikanska Naomi Novik (f. 1973) bör definitivt höra till dem. Med utgångspunkt i den polska folktron berättar hon historien om mäktiga män och en flicka med oanade krafter.
Var tionde år kommer den odödlige och mäktige trollkarlen de kallar för ”The Dragon” ner från sitt torn för att välja en flicka från dalen som ska följa med honom och tjäna som … ja, vad? Ingen vet säkert. När året så är inne är Agnieszka säker på att det är hennes vän Kaisa som kommer väljas, Kaisa som är vacker, modig och kan föra sig i finare sammanhang. Det blir inte så, i stället är det den slarviga och ovårdade Agnieszka som väljs. Väl i tornet lär trollkarlen henne några små trick för att hon ska kunna hålla ordning på sig själv och slottsrummen, men det visar sig att hon besitter långt mycket större krafter än så. Till trollkarlens förtret.
Omkring tornet pågår åtminstone två saker. Dels är deras land, Polnya, i ständigt krig med grannen Rosya (subtilt? Inte särskilt!), dessutom sprider en magisk och ondskefull skog ut sig mellan dem, sträcker sina rötter längre och längre in på människornas marker. Bara magikunniga kan hålla den stången och knappt ens de.
Berättelsen utgörs av ett klassiskt upplägg, lantisbarnet (som här råkar vara skogshuggardotter) som tar sig från sin lilla stuga till kungens sal utan att varken hon eller någon annan egentligen vet hur eller varför. Det är inte särskilt gränstänjande, mer av en genrekonvention. Och jag tycker att det finns något väldigt tilltalande i en fantasymytologi som kommer ur en annan tradition än den västerländska. Det slaviska skänker ny kraft och andra perspektiv på genren som jag gärna utforskar. Potentialen i fantasyn är, konventionerna till trots, inte att berätta samma berättelse om och om igen utan att låta mytologi, folktro och berättartradition flyta samman i nya mönster och uttryck.
Därför är det synd att Uprooted faller i en annan grop, mycket svårare att bortse ifrån. Av någon oklar anledning behöver det finnas ett kärleksförhållande i berättelsen och det krävs inget samlat betygsdokument för att gissa sig till vilka det berör. ”The Dragon” är inledningvis rejält nedrig mot Agnieszka men med en del ”kärlek börjar alltid med bråk” och en del ”det är hett när vår magi flätas samman” går det tydligen att bortse ifrån. De flesta figurerna, huvudpersonerna inkluderat, är ganska styltigt framskrivna, somliga platta som kulisser och det förtar mycket av det bra med romanen.
I slutänden är det goda ambitioner dras ned något av ett sämre utförande, en rik fantasyvärld med stor potential som till stor del befolkas av pappfigurer.