Hjälp mig – om läsning

Nu behöver jag er hjälp! Jag tänkte sätta ihop lite material till ett seminarium om läsning och för att ge lite olika infallsvinklar på vad läsning kan vara behöver jag lite text från hugade läsare. Det jag pratar om är en text under 1000 tecken (inklusive blanksteg) om läsning eller någon av läsningens aspekter. Jag kommer nedan ge exempel på en text samt ge er några frågor som kan fungera som vägledning till er text. När ni skrivit den skickar ni antingen texten med en kommentar till det här inlägget eller mailar den till mig på martin@ackerfors.se. Jag ser gärna att ni skickar med förnamn och ålder med er text och vill ni får ni förstås gärna skicka med efternamn och bloggadress eller liknande. Jag har egentligen inte särskilt bråttom att få in texten, så ni har till första augusti på er.

Materialet kommer – kanske, jag vet faktiskt inte ännu – användas till ett inledande seminarium för studenter som läser Litteraturvetenskap 1.

Så, frågorna jag tänkte ni kunde vägledas av, om ni vill:

  • Varför läser du?
  • Hur väljer du vad du ska läsa?
  • Vad är en bra bok för dig?
  • Hur ska man se en text i förhållande till sin författare? Måste man ta hänsyn till författarens intentioner?
  • Har du någon annan närliggande fråga – svara på den! Och skriv den gärna så att jag vet vad den är, kanske går den att lägga till seminariefrågorna.

Och exemplet:

Att läsa är för mig mycket mer än tidsfördriv och underhållning. Numer läser jag sällan enbart för att jag tycker det är spännande att se vad som står i böckerna, jag ser ett större värde i att bredda det jag läser; jag försöker läsa böcker som är olikt det jag läst tidigare, böcker man kanske borde ha läst och böcker som kan ge mig idéer eller inspirera mig till annat. På så sätt blir läsningen ett sätt att bilda mig, både språkligt och kunskapsmässigt. Det är inga dåliga pretentioner, men även om det är min målsättning att läsningen ska vara nyttig och bildande, gäller det att inte ta allting på sådant allvar. Läsning ska vara givande, vad man tycker är givande är förstås olika från person till person.
– Martin, 23 år

Snälla hjälp mig, tack på förhand!

Tyckte du att artikeln gav dig något?

Swisha gärna ett litet bidrag till 0739 26 61 52. Tack! <3

4 Comments

  1. Jag läser av många anledningar: för att upptäcka andra människors idéer, perspektiv och sätt att tänka, för att bilda mig och för att underhållas. Jag läser dock nästan aldrig för att koppla av (då gör jag annat); läsning är en aktivitet som kräver högkvalitiativ tid och den vill jag inte slösa bort. När jag väl läser väljer jag det oftast efter tidigare erfarenheter (författare jag läst förut) eller efter rekommendation från pålitliga vänner. Det händer att jag läser böcker helt slumpvis eller efter att ha läst recensioner, men det är inte så vanligt.

    En bra bok ger mycket per tid jag måste lägga på att läsa den. Jag gillar framförallt bra idéer och bra språk. När man läser måste man väl ingenting. Det går ju att läsa böcker precis som man vill: som en ren text eller som en text skriven av en författare. Oftast vet jag ju ingenting alls om författarens intentioner (eller ens något alls om författaren!) och då är det ju svårt att räkna in dennes intentioner.

    – Olle, 25 jordsnurr

  2. Jag utgår från att du menar läsning av skönlitteratur, prosa och poesi. Men det jag skriver nedan kan någon gång gälla facklitteratur också.

    1. Läsning är magi. Man förflyttas från sina gamla invanda omständigheter till ”landet långt borta”, till någon annans värld och tid, tom in i någon annans huvud! De bästa läsupplevelserna är alltid djupt gripande, hisnande och omskakande. Gripande i meningen ”tar tag” – det behöver naturligtvis inte vara ledsamt, det kan handla om lycka och glädje också.

    2. Läsning är en hjälp att förstå människor och världen. Kunskap, insikt – ”Aha!”. Det går ibland att känna hur det skramlar och lever om inne i hjärnan när allt nytt ska hitta sin plats. Detta är en sann lyckoupplevelse! – Jag tror att man blir en mer tolerant, vidsynt och empatisk människa av att läsa.

    3. Läsandet fungerar som en spegel – att försöka få syn på sig själv. Kanske är man inte alltid så medveten om detta när det pågår men när boken är slut, ”ridån har gått ner”, är man inte riktigt samma person.

    4. Litteraturen skapar kontakt med fascinerande författarpersonligheter – att läsa en bok är alltid ett samtal med författaren som hon/han har inbjudit till – man känner sig ibland så priviligierad. Tänk att få vara med Homeros (vem det nu var!) när han berättar om de gamla gudarna och människorna för 2500 år sedan!

    5. En skicklig författare är illusionist – det han skriver får kropp, färg, temperatur, smak, ljud när man läser. Utan denna illusion dör boken. Alltså är läsarens aktiva medverkan helt nödvändig för att fullborda boken. Vilket medför att det finns lika många versioner av en bok som det finns läsare! Och att allas läsning är lika värdefull så länge den är uppriktig och engagerad.

    6. Det man vet om författaren spelar med i läsprocessen men det är absolut inte nödvändigt att veta något. I princip. Ibland kan dock bakgrundskunskap om författarens liv, tid och plats hjälpa till att öppna boken. Ett litterärt verk ”spelar” inom och mot författarens referensramar och är avståndet i tid och rum långt kan det bli svårt att hänga med. Men det finns inget RÄTT sätt att förstå ex.vis. Petrarcas sonetter eller Murakamis romaner – en bok jag läser är min, att läsa ar en mycket privat och intim akt!

    Det får räcka – jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst i detta ämne ….

    1. Ja, att det gäller texter inom litteraturvetenskap borde jag kanske ha skrivit. :)

      Tack för många bra svar. Jag vet att man kan skriva nästan hur mycket som helst, det var därför jag begränsade textmängden något. Särskilt utvecklade behöver tankarna inte vara, bara så att de sätter igång en tankeprocess eller visar upp en ny infallsvinkel hos seminariedeltagarna.

  3. Läsning är för mig ett sätt att uppleva historier, besöka världar och förkovra mig i kunskap. Jag är inte så mycket för artsy draman och människoöden som ska föreställa att vara hämtade ur verkligheten, men jag vill ändå ha ordentliga karaktärsporträtt. Jag tenderar att läsa ganska lite fiktion, och läser snarare dokumentära böcker eller fackböcker. Eftersom jag är intresserad av historia blir det mycket sånt. Jag har haft en period när jag läst en del Pratchett, och jag kommer väl i en snar framtid läsa fler böcker av honom. De böckerna valdes på ren nödvändighet, och jag har inte ångrat att jag kände mig tvingad att läsa dem för att bli en komplett nörd. Fackböckerna väljer jag enbart på vad de handlar om, och struntar i eventuella ord om deras riktighetsgrad eller välskrivenhet. Gällande fiktion väljer jag baserat på vad jag tror kommer passa mig och efter rekommendationer från vänner eller media.

    – Christoffer, 24 år

Frågor, tillägg eller invändningar? Lämna en kommentar!