Sam J. Lundwall
269 s. Norstedts 1978 (1978)
Ur Giovanni Battista Piranesis (1720–1778) mäktiga etsningar Carceri d’invenzione (1761) frammanade science fiction-oraklet Sam J. Lundwall (f. 1941) romanen Fängelsestaden. Dessa fantasier, Piranesis och Lundwalls, utgör tillsammans en suggestiv liberal dystopi (inte sådan liberalerna skulle föreställa sig, alltså) väl värd ett besök.
Staden i fråga breder ut sig åt alla håll, i det närmaste utom räckhåll. Havet finns åt ett håll, bergen åt ett annat, och mitt i finns Anastas Bogor, åtminstone om man får tro honom själv. Ivrigt svärande försöker han göra sitt bästa som beskyddare i ett intrikat nät av skuld och plikt. En svaghet i hans karaktär är den, i brist på bättre ord, kärlek han känner inför den vanväxta kropp och det aningslösa sinnet som Ygor utgör. Och plötsligt rymmer denne och Bogor lämnar sitt maktimperium tillsammans med skådespelerskan Mélicent för att leta reda på rymlingen, som trots allt tycks ha dragit mycket uppmärksamhet till sig.
I Fängelsestaden avhandlas många filosofiska spörsmål, de flesta rör sig i häradet kring människans natur, skuld, plikt och moral. Bogor kallar sig pragmatiker i sitt känslokalla intrigerande, medan Mélicent utövar medkänsla och hänfaller åt idealism. Den senare är den klart mer sympatiska av dem, men spelet mellan dessa motpoler och deras respektive förhållningssätt till Ygor förblir intressant och tankekrävande. Mycket mer kan man inte begära.
Dock ligger språkliga upprepningar romanen något i fatet. Foliant staplas på foliant där stora böcker kanske hade fungerat som variation. Likadant blir alla dessa uttryckligen monumentala arkitektoniska detaljerna tydligt tecken på att en hårdare redaktör hade varit önskvärd. Dessa språkliga tillkortakommanden är tråkiga, men utgör egentligen inte mycket mer än sprickor i en annars mycket läsvärd fasad. Fängelsestaden är, så vitt jag vet, unik i den svenska litteraturhistorien.