Édouard Louis
89 s. Wahlström & Widstrand 2019 (2018)
Édouard Louis (f. 1992) är ett stjärnskott på den franska litteraturhimlen. Han debuterade 2014 med Göra sig kvitt Eddy Bellegueule och Vem dödade min far är hans tredje roman, vilken beskriver relationen mellan författaren och hans pappa å ena sidan, och hans pappas arbetsrelaterade skador å andra.
Louis balanserar i gränslandet mellan skönlitteratur och självbiografi och det är svårt att läsa honom utan att ta i beaktande de biografiska perspektiven, vilket kan te sig självklart då han har ett sådant anslag. Louis döptes till Eddy Belleguele och växte upp under extremt fattiga förhållanden. Dessutom homofoba, rasistiska, patriarkala och sexistiska.
I de första två delarna av Vem dödade min far utforskar Louis relationen med pappan. Louis själv klassades av föräldrarna som femininin vilket man absolut inte skulle vara som pojke och även om det fysiska våldet var (förhållandevis) begränsat var det psykiska våldet och svaghetsföraktet desto värre. Boken skulle kunnat vara en ren uppgörelse med fadern, men blir något helt annat.
I den tredje och sista delen berättar Louis om pappans arbetsplatsolycka. Om ryggen som knäcktes när pappan fortfarande inte var särskilt gammal. Först var det bara skrik av smärta, sedan ersattes skriken, men inte smärtan, av något annat. Men fattig som han och familjen var blev han beroende av de sociala skyddsnät samhället erbjöd. Men sedan kom Chirac, Sarkozy, Hollande, Macron och bit för bit skar bort delar av pappan. Sjukförsäkringar skalades ner, alla skulle arbeta oavsett åkomma (en knäckt rygg är inget hinder för att plocka skräp) och synen på under- och arbetarklass blev alltmer en fråga om förakt. Att någon är fattig är bara för att personen i fråga inte arbetat tillräckligt hårt. Någon annan förklaringsmodell finns inte i en Macron-liberal värld.
Det ursinne som flödar genom tredje delen av Vem dödade min far är riktat mot de personer som i rask takt försätter samhället i en social och emotionell konkurs. Chirac, Sarkozy, Hollande, Macron hålls direkt ansvariga för pappans förestående död. Och det är rimligt, hjärtlösheten i utförsäkringar och villkorade bidrag blir bara tydligare jämte reformer som gör rika rikare.
Louis framstår med tydlighet som en vänsterintellektuell med förmågan att skaka om, och han tar frågan om klass på fullständigt allvar. Vem dödade min far är en oerhört viktig bok.