Originaltitel: Drömkåken
Regissör: Peter Dalle
Manus: Peter Dalle och Bengt Palmers
Språk: Svenska
Land: Sverige
År: 1993
Längd: 101 minuter
Göran (Björn Skifs) överraskar sin fru (Suzanne Reuter) och sina barn med ett nytt hus. Det var billigt och fint, men efter hand visar det sig varför huset var så billigt och familjebanden sätts på prov. Samtidigt visar det sig att ”kriminella element” har ”intressen” i huset, men tack vare grannarna finns det en chans att allting inte går åt pipan trots Görans fumlighet.
Svensk komedi är inte min favoritgren i filmvärlden, men trots det finns det några guldkorn. Drömkåken bör nog ses som ett av dem. Handlingen är ganska banal och förutsägbar, men det gör inte så mycket för det humorlager som läggs ovanpå gör det definitivt till något extra.
Skådespelarna tillhör Sveriges humorelit med Björn Skifs, delar av Lorry-gänget, Lena Nyman, Pierre Lindstedt och Jan Malmsjö i spetsen. Speciellt Björn Skifs är en fenomenalt charmig skådespelare som kan göra till och med de tamaste rollerna till något intressant och sympatiskt.
Drömkåken är en typisk film som jag nog egentligen inte borde gilla, men som trots det faller mig i smaken – och det rejält. Med en god portion humor (av det roliga slaget) värmer Drömkåken åtminstone ett småpretentiöst hjärta.