Michael J. Sandel
235 s. Penguin Books, 2013 (2012)
Till salu. Tillstånd att få åka ensam i samåkningsfilen: $8; rätten att skjuta en utrotningshotad noshörning: $150 000; mobilnumret till din läkare: $1 500. Är du istället i säljartagen kan du få $777 för annonsplatsen i din panna, $15 i timmen för att hålla en köplats till amerikanska kongressen åt en lobbyist eller varför inte $250 i månaden för att tjänstgöra i en privatarmé i något krigshärjat land.
Många cyniker, däribland undertecknad i mina mörkaste stunder, skulle hävda att det inte finns något som inte kan köpas för pengar längre. Vissa andra (ortodoxa, eller bara naiva, marknadsliberaler, kan man anta) skulle i samma utsträckning hävda att det är en positiv utveckling. Uppfriskande nog är Michael J. Sandel (f. 1953) ingetdera när han pekar ut problemen med att vi gått från att ha en marknadsekonomi till att vara ett marknadssamhälle. Trots det dystopiska anslaget finns det hopp att utvinna ur What Money Can’t Buy.
Prislistan i inledningen är bara några av de korta exempel som Sandel inleder sin bok med. Det anger tonen för fortsättningen och redan här kommer jag på mig att rynka pannan med eftertryck. Var det såhär det var tänkt? Kan ens de mest hårdhudade marknadsivrarna tycka att det här är en lämplig utveckling?
Sandel angriper problemet filosofiskt främst utifrån två olika principer: dels att det är i sig omoraliskt att handla med vissa varor och tjänster. Att skjuta utrotningshotade djur, även om man betalar för det och betalningen i sig är tänkt att (i teorin åtminstone) investering i skydd av djuren, är svårförsvarat ur en moralisk synpunkt. Dels förtar de ekonomiska aspekterna det faktiska värdet ur vissa varor. En köpt vänskap är svår att kalla vänskap, en utmärkelse man köpt är naturligtvis inte mycket till utmärkelse.
I grunden handlar det om en villfarelse om att pengar är det enda sättet att mäta vilja och engagemang. Är du inte beredd att betala 5 000 kronor för en konsert med din favoritartist är du förmodligen inte särskilt intresserad av att gå på konserten. Att det är en ansenlig del av någons månadsinkomst är irrelevant med det synsättet. Likaså måste man, för att motivera dessa system, utgå från att alla handelsparter är jämbördiga, men troligen är det inte fallet när kvinnor med beroendeproblematik betalas för att sterilisera sig.
Det är här vi landat med det svenska privatiseringsexperimentet. Vill du inte betala extra för den bästa sjukvården, den bästa skolan, den bästa äldreomsorgen är det inget du tycker är viktigt. Få argumenterar mot en marknadsekonomi, inte heller Sandel, men vissa varor är helt enkelt inte lämpliga att handla med på det här sättet. Skulle skillnaden mellan rik och fattig vara förmågan att köpa en lyxyacht eller ej är det kanske ingen höjdare men det vore heller inte hela världen. Istället blir det en fråga om liv och död, om värdighet och om möjlighet att delta i samhället.
What Money Can’t Buy är långt ifrån en praktisk handledning i hur vi ska ta oss ur marknadssamhället vi tycks ha fastnat i. Däremot fungerar den som ögonöppnare och tillsammans med en lång rad mer eller mindre skrämmande exempel ger den argument för varför allting inte är hållbart att handla med. Kanske hade jag föredragit en handbok, men Sandels bok är ett utmärkt substitut tills vidare.